Livsenergi

Ta hand om din livsenergi, qi!
Det är livsviktigt!

Känner du att det här är inte bra för mig, det här tar mer energi än det ger etc. -gör något åt det!
Din kropp är energi.
Tar du inte hand om den kan du få en låg energi, bli trött och sedan sjuk etc.
Det gäller att hålla livsenergin i gång, levande och sprakande.

Rot-gren

Det spelar ingen roll om du vårdar grenarna på trädet, om du inte tar hand om roten.
Roten är kontakten med jorden, trygghet etc.

Var finns en fertil jord, där du kan slå dig ner?
Ut och leta.
Du måste först ta hand om roten, sedan kan du ta hand om grenarna.

Luft

En del människor /situationer etc. "tar luften" ur en.
Pumpa in luft, i din kropp!, då.
Ställ dig upp!

Aktiv

Om det inte känns bra för din själ/din kropp. Gör något åt det! Byt vinkel, riktning, plats etc.
Du är värd att få må bra. Alla människor är värda det.
Stå upp för dig själv!
Ta hand om dig själv!
Behandla dig själv med respekt och värdighet.

Är du passiv, och bara sjunker ned.
Eller är du aktiv, och reser dig upp?

Och i bland kan man behöva hjälp.

Människor har ju den fria viljan. Vi kan göra medvetna val.

Kasta

Jag hade allt. Och så tog jag inte chansen.

Jag ångrar mitt beslut, idag.

Det hade inte kunnat bli bättre, inser jag. Jag vet det.

Vakna

Sleeping beauty, blev jag kallad, för många år sedan.

Det var väl vissa plan, som jag var "sovande" på. Medans på andra plan, var jag vaken.

Bryta

Bryta mönster. Ja, vad svårt det kan vara! I alla fall vissa mönster.
En del mönster har jag haft lätt för att bryta/byta. Inga problem.
Andra har jag haft det betydligt svårare med att bryta.

Jag såg allting klart. Jag mådde bra. Jag var i ett flöde.
Jag dansade fram, i parken. Jag sprang med vinden i håret, längs med strandpromenaden. Till och med gick jag på ett yogapass, som jordade min kropp, ordentligt.

Men, så kom det till att fatta ett beslut/handla, och då var jag tillbaka i det destruktiva beteendet/tänkandet.
Hur kan det komma sig? Jag var ju både medveten och jordad? Där och då.

Nu blir jag så arg, på mig själv, att jag inte vet, var jag ska ta vägen! Sluta!
Det är, som sagt, svårt att vara objektiv, när det gäller en själv, ens egna beteenden/tänkande.

Släng bort skammen! Du får vara här på jorden, ingen tvekan!

Det var mina tankar/sinnen som spökade, det ser jag så här efteråt. De gjorde mig osäker och tveksam, i stället för säker och beslutsam/fokuserad.
Det gäller att jorda sig, komma ner i kroppen, och känna efter vad man vill göra, och sedan tänk positivt, se målet -och gör det!
På det bara!

Lyssna

Den nya tiden är här! Bara det faktum att programledare som Skavlan som lyssnar och är empatisk, och även andra programledare på tv är mer mänskliga än vad de varit förut, tycks det mig.

Människor går inte på yta, framgångsmyten, den globala kapitalismen? på samma sätt som förut.

Politikerna verkar fatta senare, och skrivande journalistik tappar ju mark (tidningar, nyhetsredaktioner läggs ner).
Loreen sjunger i Euphoria "We´re going up, up, up..."
Och Oskar Lindroos sjunger "den enda vägen är ner", kul! Jättebra låt! En del saker måste raseras, innan det kan komma upp något nytt.
Ja, mycket som händer i världen, och har pågått i flera år, nu.

PS. Sanna Ehdin skriver mycket om detta, på sin suveräna blogg (om hälsa, andlighet, livsvisdom etc.).

Stå upp

När jag stått upp för mig själv. Jag tar ingen skit! Då är det som att min kropp fick en extra "skjuts", en extra kraft. Jag vet inte var kraften kom i från. Men, den fanns där.

Så det är bara "att rida på vågen", egentligen. Stå upp för dig själv, och fortsätt, på det spåret. Ge inte upp. Nu har du ju energi, -så det är bara att fortsätta, framåt!

Står du inte upp för dig själv, då tappar du kraft/energi, med största sannolikhet. Och kraft/energi behöver du, hur ska du annars kunna göra det du vill i livet? Leva livet på det sättet som du vill.

Ja

Kasta sig ut, i det okända! Säga JA, till livet. Tillit.

Steg

Det finns bara en väg, -och det är FRAMÅT!

Periodvis kan man cirkla omkring. Söka. Fördjupa sig. Reflektera.

Men, när det är dags för ett nytt steg. För att komma vidare. För att en förändring ska kunna ske.

Ja, då måste man ta ett STEG!
Det är bara du som kan ta dig ur din situation!

Miljö

Ord, ord, ord... Datorer. Föreläsningar. Böcker. Filmer. Pjäser.

Nej, nej, nej!

Musik och dans.
Natt.
Känslor.
Blickar som talar.
Färger.
Mystik.
Urkraft.

Shewolf.

Tankar -det brinner

No mind (inga tankar).
eller
att man är så mycket "uppe i huvudet", med tankar åt alla håll, man blir splittrad -så att det "brinner" inne i huvudet. Man kanske är rädd.

Det är inte bra att vara för mycket "uppe i huvudet". Det kan bli "överhettat". Det "kokar torrt". Man kan bli galen, man kan bli fysiskt sjuk. Man blir knappast organisk eller levande i kroppen, då. Man måste komma ner i kroppen, och låta tankarna/sinnet få vila. Slappna av. För att vara i balans, mellan kropp/själ/ande.

Jord

Ta emot din själ, likt en mamma tar emot sin bebis i famnen.
Ge den jord, trygghet, rötter.
Det är den värd!

The tube

Jag i min ungdom, i 20-årsåldern, i London.

Sätena i tunnelbanan är placerade på ett annat sätt, än i tex Stockholms tunnelbana.

Himmel-jord

Jag har alltid haft svårt för de gånger jag varit på gudtjänst i en kyrka, -komma ner på jorden, igen.
Det är musik, uppträdanden etc. min själ svävar ovanför molnen och är långt borta.
Sedan är det över, och vuxna människor deklamerar plötsligt "Nu är det kaffe!"
Jag bara, jaha...
Jag har gått i väg smått vimmelkantig, till bord med kaffe och kakor etc.

Den där övergången, mellan himmel-jord.
Vi behöver både himmel och jord.

Kanske var gudstjänsten för mycket uppe i himlen, i det blå -vilket gjorde att steget ner till jorden, kändes väl stort. Kanske hade det varit bättre, om gudstänsten hade haft mer kropp?
Kristendomen har i bland fått kritik, för att den är för mycket "uppe i himlen", och för lite kropp. Jag är benägen, att hålla med.

Samtidigt finns det knappast någon religion, som har allt. Eller vad vet jag, egentligen.
Man får lyssna på sitt huvud och sitt hjärta, det är ens egna gurus eller tempel.

Man

Sångaren Wyclef Jean (The Fugees) vilken man! Vilken hingst! Vilken "gangsta"!
Och så rolig...
My g-d...!

Dröm

Drömmare är inte fel att vara, tycker jag. Verkligen inte. Med drömmen kan man skapa förändring, nya idéer skapas etc. Men, sedan är frågan när drömmeriet går för långt, man gör inte verklighet av sina drömmar, man "svävar" lite ovanför markytan hela tiden och kan bli likt en "sömngångare".

Ofta behöver man struktur/ramar/deadlines för att kunna skapa något kreativt.
Kan man göra vad som helst, när som helst etc. -ja, då är det lätt hänt att ingenting blir gjort.

Dröm

På dagarna var jag mestadels ensam. På nätterna drömde jag att jag var i grupper med många andra människor; på kurs, i klassrum, på konferens, på resa med kompisar etc.

Det verkar som att det jag inte fick göra på dagen, men längtade efter antagligen -kompenserade mitt undermedvetna genom att ge mig det/låta mig leva ut det på natten.

Frihet-trygghet

Frihet, grenarna på trädet som växer uppåt och utåt.
Grundning, "något som tar emot", rötterna på trädet.

Tina upp -USA

Jag har varit ensam, osäker, blyg under stora delar av mitt liv. Därmed inte sagt att jag inte varit modig, för det har jag varit.
Jag kommer i håg när jag var och pluggade på college i USA (Upsala College, i East Orange i New Jersey) 1993-94. Jag gick på mina klasser och pratade med andra utbytesstudenter, och växlade några ord med min roommate, som nästan aldrig var där (hon brukade bo hos någon släkting inne i N.Y). De andra tjejerna som bodde i min korridor hälsade jag väl på, och såg dem på väg in/ut ur byggnaden, men inte mycket mer.
Så var det ett gräl, kommer jag i håg mellan två tjejer som bodde i samma rum, i rummet mittemot i korridoren. Det var höga röster. Jag stod med öronen mot dörren, och blev lite orolig. Vad är det som händer? Hur ska detta sluta?
Ena tjejen var svart och var från Haiti, den andra tjejen tror jag var från Vietnam. Väldigt olika som personer, av det lilla jag sett. Det slutade väl med att de bytte rum, ja, det var tjejen från Vietnam som fick ta ett annat rum.
Sedan flyttade en smal svart tjej från Etiopien in, med den storvuxna tjejen från Haiti. De var rätt kul. De var avslappnat roliga, pratade med varandra i ett, när de var i samma rum. De gjorde roliga frisyrer med borstar och locktänger, med sina hår. Jag var väl inne där, och mitt blonda, rätt raka hår kunde man väl borsta och fläta, inte så mycket mer.
En sak som jag kommer i håg är att tjejen från Haiti, sa efter att jag börjat heja och söka kontakt med dem mer "I thought you were a girl that didn´t talk."
Vaa? Trodde hon att jag var stum, eller? Eller en tråkig typ, som bara ville plugga?
Hursom kommer jag i håg att vi på slutet av terminen, hade ett kul umgänge någon helg, då vi tog dagen som den kom. Vi lyssnade på rapmusik tror jag, från en bandspelare och gick omkring på Campus, där det inte fanns så mycket att göra, vi skrattade/skämtade/sprang omkring/dansade. Hey yo! What´s up?

Även kommer jag i håg en kommentar som en rysk kille sa till mig. Vi gick i samma filosofiklass, och på rasten i matsalen, brukade vi någon gång diskutera filosofi. Då sa han "Camilla, why don´t you talk in class?" Han tyckte att jag hade många intressanta synpunkter och kunde tänka högt och långt, på tvären och på bredden. Men, som sagt i klassrummet vågade jag inte säga någonting. Jag kunde säga några ord, som svar på någon fråga, men inte några långa utläggningar om mina egna tankar.
Jag satt och var ömsom rädd, och ömsom njöt i filosofiklassen med en lesbisk?, manhaftig, öppensinnad och varm filosofifröken, och några rätt begåvade killar, och så jag, enda tjejen. En kille från Japan som sa helt fantastiska saker, om samhälle/fiosofi, han uttryckte sig så enkelt och vackert. Han blev jag lite förälskad i. Så jag satt på filosofilektionerna och var ömsom rädd, "pirrig" och tyckte att det var spännande. Det var som att allt kunde hända, där på den där lektionen någon gång i veckan. Inte fysiskt, kanske men tankemässigt -då det var en öppen och sökande atmosfär i klassrummet.

Jag var rätt pluggig, under mitt läsår. Och sedan var det lite kulturutflykter; med konserter/opera/isshow etc.

Jag tror att det som jag gillade mest, att lyssna på pop/rap/r´n b och röra sig till den musiken, det var mer något jag gjorde i mellanrummen.

På någon skolfest kommer jag i håg att jag blev helt upprymd av att se en del svarta killar som gjorde sådana där spinns på golvet. Wow här finns det liv, här finns det puls!
Det satte mer spår i mig, i min kropp -än de flesta skollektioner, som förvisso hade superba lärare, men det blir ändå "instängt". Eller flera av kulturevanemangen jag var på, på institutionsteatrar/operor.
Det är inget som är rätt eller fel, vad gäller smak.
Men, jag kände att jag kunde slappna av, vara mig själv i umgänget med de här korridorskompisarna. Och, det upptäcker man i slutet av skolåret, av en slump, det är rätt typiskt.
Och min musik/danssmak är ofta att jag gillar snabbt tempo/hög energi/puls/värme/känsla.
Jag tog pianolektioner i klassisk musik, när jag var på College. Det gick bra, en stunds avslappning/meditation, ett andrum, och även lite romantiskt, kan jag tycka.
Samtidigt har jag en tendens att bli för "sträng" mot mig själv och introvert, och då är kanske klassisk musik inte min grej, egentligen. Även om det förstås finns klassisk musik med staccato, känsla etc. Schoubert är en av mina favoriter.

Göra

Samla i hop mig själv. Kunna se mig själv, i ögonen. Fokusera. Sätta ett mål.

Då kan jag få energi/fart till -att göra något.

Luft

Nej, det blev "instängt". Inte luftigt. Inte fräscht.

Andas

Du kan knappast använda dig av en teknik, för att andas -om du är i en miljö, där du inte kan andas.
Du måste byta miljö, då.

Natur

Två män sitter på fiket. En är mustig, robust och sitter bredbent. Den andre är smalare, sitter mer hängande och luftig och med känsliga ögon. Båda är på bra humör, och ler och skämtar och hälsar till människor omkring.
Jag tänker att jag är nog mer lik den smale mannen i sinnet. Är han musiker? (Han har hantverkarkläder, men han kan ju vara musiker ändå.) Men, jag dras mer till den mer fyllige mannen. Motsatser dras ju till varandra.
Den mustige mannen, har inget som helst "bagage", tycks det. Han har "slängt av" sig allt, och sitter där på en stol med utsikt över kaféet, och är stadig som en fura, med kraftiga rötter som går ner i den varma jorden.

Den unga tjejen som jobbar på caféet har en enkel, personlig och skön stil. Hon tilltalar alla gäster som att man redan känner varandra, utan att vara för gåpåig eller dominant, utan hon är lyhörd. Lite som att människor hälsar på varandra när de är ute på fjället, utan att man känner varandra -det bara känns naturligt.

Intresse

Så sitter de där författarna igen, och pratar om sina böcker. Jag är inte värst intresserad, längre. Analysera, förstå, förklara... det var ju det jag ville komma bort i från. Jag blev ju så introvert, att jag blev likt ett troll.

Tavlor, ja det tycker jag om. Men, jag är mer intresserad av offentliga miljöer, arkitetktur eller skulpturer nu förtiden.

Teater kan vara gripande, men jag föredrar musik/dans/akrobatik/ståupp.

Retsticka

Jag njöt, av tillvaron. Min kropp kändes både lätt och tung, på ett behagligt sätt. Jag kunde möta min egen, liksom alla andra levande varelsers blick. Sinnesro.
Ett bultande hjärta.
Så kom retstickan, "Du kan nog inte klara av det här." "Hur ska det gå?" "Du duger inte, som du är." "Tycker du, att du är värd, att ha fast mark under fötterna, trygghet?"

Nästa gång, ska jag inte lyssna på retstickan.
Jag tänker vifta bort den, likt en irriterande fluga. Stopp och belägg; Jag lyssnar inte på dig!

Livet är här och nu, -och det är till, för mig!

Jag förstår efteråt att retstickan, var det "tjattrande mindet", monkey mind, som håller på med tankar än hit och än dit. Och som kan få en att tappa fokus och energi och tro på sig själv. Tankefel/tankemonster/tankefängelse. Negativa tankar om sig själv.

Gnista

Vi alla har en gnista, av det gudomliga i oss.
Frågan är, om du ser det?

Religion-politik

Såg fd. ärkebiskopen KG Hammar i ett intervjuprogram på tv. Det var verkligen ett givande samtal, om religion och politik mm.
Hammar verkar mer insatt i politik, samhällsfrågor än de flesta politiker. Han kunde uttrycka sig med ord som man kunde förstå. Det var klart och tydligt. Han kunde förklara komplexa samband, på ett enkelt sätt, utan att förvirra.
Sedan var han inte någon konservativ typ vad gäller religion, heller utan han tyckte att kyrkan skulle hänga med i utvecklingen hela tiden och inte titta på skrifter som någon skrivit för flera tusen år sedan för att bemöta aktuella ämnen. Sedan tyckte han inte att man kunde se Gud som ett objekt, utan att det var mer en relation, eller egentligen ingenting som man kunde förklara. Så fort man kunde förklara det, så försvann det sas.

Citat

"Förnuftet är en tjänare, intuitionen är en gåva. Vi har gjort tjänaren till mästare, och glömt gåvan." Albert Einstein.

Val

Ljus och skugga.
Leva i ljuset, -eller i skuggan?
Det är du som bestämmer.

Fast, det är klart, du måste vara tillräckligt trygg, i dig själv, för att kunna välja som en vuxen människa.

Grupp

Människor som gör någonting tillsammans, i grupp. På jobbet, i skolan, på fritiden etc.

Jag såg en musikgrupp bestående av bara tjejer, på tv en gång. De spelade finstämt, var ljusa och goda. Så var det en av tjejerna som jag inte tyckte hade ett taktsinne. Hon spelade och sjöng med yviga gester, i otakt, omusikaliskt.
Det hade varit en sak, om hon stod själv och gjorde det. Men, nu stod hon i en grupp med andra musiker. Vilket gjorde att hon "förstörde" musikaliteten/känslan i musiken/uppträdandet, som de andra försökte skapa. Jag blev riktigt förbannad, kommer jag i håg.

Varför var hon där, och tog plats? Trodde hon att det var ett dagis, en terapiverksamhet? Kunde hon inte göra det hon var bra på, i stället? Om hon var bra på att baka bullar, så skulle det vara bra om hon gjorde det, i stället.

Samtidigt, jag gick på en dansklass. Jag och en tjej gick åt sidan, för att öva in en rörelse. Jag hade svårt att koncentrera mig, då och var trött, på något sätt. Då sa danslärarinnan snabbt, att vi skulle byta partners. Hon såg att den andra tjejen som hade en hög energi och var koncentrerad, blev understimulerad och stoppad, av min sk låga energi.
Jag blev lite ledsen, men förstod samtidigt att det är ingen idé att hålla på, om inte energierna passar i hop.

Det är samma sak som de säger på danskurser med pardans, när man byter danspartner hela tiden. Byt! Det är en väldigt bra grej. Med vissa partners funkar man inte bra i hop med, och då går det långsammare med att lära sig stegen etc. Medans med andra, går det lätt, det går som en dans!
På en salsakurs jag gick en gång, kommer jag i håg att den eldige dansläraren sa Byt!, typ hela tiden. Vi hann inte dansa en låt klart med en partner, -nej, det skulle bytas efter typ någon minut. Venga! en väldig ruljans, ett väldigt tempo! Det var kul!

Här hann det aldrig bli någon "stagnerad" energi, sakerna skulle "hållas i gång".

Energi

Livsenergin, qi, vibrerar och pulserar, i allt levande.

Vad får dig att känna dig mer levande?
Något att gå till.

Nu

Jag tog inte mig själv på allvar, och gav mig den plats och det utrymme, som jag behövde.

Eld

Jag hör skådespelerskan Amanda Ooms röst. Den har verkligen mycket liv och eld, i sig.
Artisten Thåström har en röst med "det". Han har gnistan, det skrovliga, det sårbara, egensinne och barnslighet.
Och de är i hop.

Trampa

"Stå och stampa", på samma ställe.
Då kommer man ingen vart.
Så sant.

Center-ytter

Nu är jag "i ytterkanterna" av mig själv, det uttrycket har man ju hört.
I meningen att man gör saker som kanske inte är så bra för en.
Man är inte i sitt CENTER.

Är man i ytterkanterna av sig själv, -då är man i någon slags självförakt, skulle jag vilja säga.

Ta ner dig på jorden! Kom in i CENTRET (bukandning tex.), av dig själv. Du är värd det!
Välj självkärlek!
Gör saker som är bra för dig. Det kommer att gå lätt!

Tanke-kropp

Tankarna växte sig stora, -och blev till tankemonster.

Gå ut, meditera, yoga, bada ... -släpp!
Få slut på tjattret i huvudet, med tankar som far och flyger åt alla håll.
Du kan bli galen, för mindre.

Kom ner i kroppen, och lyssna på kroppen.
Sedan AGERA, på vad den säger till dig. Skjut inte upp!

Att få slut på tjattret i huvudet/negativa tankar etc. är inte alltid det lättaste.
Det kan krävas disciplin/vilja för att få tyst på det.
Släng bort det där "tjattret", över axeln. Jag är klar med det där, nu.
Släpp det gamla.

Var närvarande med dig själv. Var kärleksfull mot dig själv.
Tänk positivt. Tänk positiva tankar om dig själv.

Jag måste gå framåt, nu.

Luft

En del relationer behöver luft, mellan sig.

Stöd

Klapp!
Kom ner, på jorden, -och var snäll mot dig själv!