Himmel-jord

Jag har alltid haft svårt för de gånger jag varit på gudtjänst i en kyrka, -komma ner på jorden, igen.
Det är musik, uppträdanden etc. min själ svävar ovanför molnen och är långt borta.
Sedan är det över, och vuxna människor deklamerar plötsligt "Nu är det kaffe!"
Jag bara, jaha...
Jag har gått i väg smått vimmelkantig, till bord med kaffe och kakor etc.

Den där övergången, mellan himmel-jord.
Vi behöver både himmel och jord.

Kanske var gudstjänsten för mycket uppe i himlen, i det blå -vilket gjorde att steget ner till jorden, kändes väl stort. Kanske hade det varit bättre, om gudstänsten hade haft mer kropp?
Kristendomen har i bland fått kritik, för att den är för mycket "uppe i himlen", och för lite kropp. Jag är benägen, att hålla med.

Samtidigt finns det knappast någon religion, som har allt. Eller vad vet jag, egentligen.
Man får lyssna på sitt huvud och sitt hjärta, det är ens egna gurus eller tempel.