Rörelse

Genom kroppsrörelser, sprider du ut intelligensen! Den kommer ut i kroppen. Den sitter inte bara i huvudet, tex som efter att du suttit och grubblat, läst, skrivit eller räknat. Det är risk att den blir kvar i huvudet, annars. Det blir trångt, lätt. Du får ingen helhet. Du kommer kanske inte i håg lika bra, heller. Även kan det kännas som att det blir en belastning, huvudet blir tungt, så tungt av all kunskap. Genom att röra på sig, öppnar man för livsglädjen.

Övervakningssamhället, en brist på tillit.

Jag tänker ofta på det, att många i den sk moderna tiden är dåliga på att läsa av ansikten. Arbetslivet är många gånger rationellt, och dessutom ska allt mätas, nuförtiden. Lär du dig att läsa ansikten och kroppsspråk, kan du lita mer på din intuition och behöver inte en massa kontrollsystem för att undvika att bli lurad eller för att våga gå utanför dörren, eller för att som arbetsgivare anställa folk. Sedan får man räkna med att det alltid kommer att finnas charlataner. Ja, vi kan säga adjö till det här förbaskade kontrollsamhället, som vi håller på med att utveckla.

Bli gatusmart, eller ha övervakningskamera? Jag föredrar att ha tillit till människor, sedan finns det alltid några galningar och de får man handskas med om de dyker upp. Men, man kan inte straffa en hel befolkning, för att det finns några galningar. Problemet är att det verkar inte längre som att det är några enstaka galningar eller kriminella ligor, man vill åt. Det lutar mer åt oliktänkande. Och då hamnar vi i en, diktatur.

Information = objektiva fakta eller Information = reklam?

Det råder en förvirring på området som kallas information. I alla fall för mig. Vad är information? Något helt neutralt, objektivt, nästan själlöst eller reklam för en tjänst, en vara, en kommun, ett företag, en organisation, en person eller ett sätt att leva? Ordet information verkar kunna inbegripa mycket, nästan att man kan slänga ur sig ordet, och det betyder liksom ingenting. Man har inte tagit någon ställning, man bara säger att det är ”information”. Ungefär som propaganda.

Det har kommit en mängd yrken de senaste åren inom informationsbranschen: exempelvis informatör, kommunikatör, PRkonsult och omvärldsanalytiker.

Många av dessa rätt nya yrken är svårbegripliga för mig. De glider dessutom in i varandra; det allmänna, det privata, det statliga, det företagsaktiga. Kriterier för ett journalistiskt arbetssätt brukar vara objektivitet och neutralitet. Förvisso ett orimligt mål, att vara neutral till hundra procent. Om man vore helt neutral, skulle man vara en robot. Men jag fattar hur man tänker, i alla fall. En grävande journalist drivs av att söka sanningen.

Många informatörer på en kommun eller ett företag sak samma, deras uppdrag eller arbetsuppgift verkar vara att förmedla positiv information, medan däremot negativ information ska man inte ta upp. Det ska man inte låtsas om, eller rentav tysta ned i värsta fall. Är inte det en fråga om manipulation av information, då?

Är det ett hederligt arbete, eller är det mer som att arbeta med renodlad reklam? Gränsen är inte helt klar, för mig. Kanhända att man som informatör om man är rakryggad, får stå på sig, för att även få ta upp så kallad negativ information. Vem minns inte informationschefen på ett reseföretag som under Tsunamin, var rakryggad, och sa som det var direkt, i stället för att försöka försköna bilden.

Om jag ska flytta till en annan kommun vill jag ha reda på positiv likväl som negativ information. Jag räds inte av att ta del av den så kallade negativa informationen (exempelvis miljöproblem, brist på arbetstillfällen, långa vårdköer, hög brottslighet vad vet jag). Många kommuner verkar vilja se på sin struktur, verksamhet som att det är ett företag. Det tycker jag är förvirrande, då kommunen drivs av skattemedel.

Kommuner framhäver en bild av sig själva som att de är ett attraktivt företag som vill locka till sig kunder. Om de sedan i första hand vill locka till sig ”kunder” som är välbeställda, då innebär detta i slutändan att de sviker de som är fattiga. Någon som vill locka till sig kunder, kanhända sträcker sig lite för långt, och förskönar verkligheten, väljer att inte visa viss information. Detta är ett demokratiproblem. Medborgarna har rätt till all information, positiv såväl som negativ. Jag tycker inte att exempelvis en informationschef på en kommun, ska sitta som ett filter mellan den så kallade verkligheten, och en bild av kommunen som man vill skapa. En förskönad bild.

I Dagens Industri läste jag att en idrottsstjärna fått ett arbete med informationsfrågor, på ett börsnoterat företag. Informationsfrågor, det låter det… Varför inte säga marknadsföring eller reklam i stället? Jag tycker att man ska benämna saker vid dess rätta namn.

I en notis läser jag att man söker en journalist till en tidning för ett fackförbund. Man vill att denne ska skriva informativa och säljande texter. Säljande? Varför söker de en journalist då, kan de inte skriva att de söker en person med bakgrund i reklam?

Information i all ära, är det reklam man håller på med, tycker jag att man ska benämna det som reklam, i stället för att missbruka ordet information.

Press

I Svt säger hallåan i trailern, ”Vi fortsätter att leverera film”. Jag rycker till av användandet av ordet ”leverera”. Det låter som att Svt är ett företag med mål som ska uppfyllas, enligt någon kravprofil. Vems kravprofil?