Sport

Tittade på tvprogrammet Mästarnas mästare, där idrottsmän/kvinnor tävlar mot varandra. Där fick jag se min favorit inom idrott, Anna Lindberg, simhoppsmästare.

Jag hoppades att hon skulle vinna över sin motståndare i finalen Magdalena Forsberg, skytte. Tyvärr förlorade hon, på grund av något löjligt klossmoment. Hon verkade annars mer mångsidig, starkare och intressant än Magdalena.

Anna Lindberg kunde verkligen gå in för en sak, fokusera och stänga av allt utanför. Hon blev som iskall, i det ögonblicket när hon skulle fokusera på att komma framåt. Koncentration kan vara vackert, på något sätt; att man glömmer sig själv, sin person och går in i något större.

Det krävs en hel del övning, för att kunna komma dit, förstås. Fantasi är en del av egenskaperna, som ligger bakom, tror jag. Anna Lindberg verkar ha utvecklat sin fantasi, hon verkade vara öppen och fördomsfri, och kan gå in i något större. Sedan hade hon en finess i sitt sätt att röra sig. Med balans, taiming och ett vackert uttryck. Eller ja, vackert i mina ögon i alla fall. Simhopp är ju en konst. Magdalena Forsberg rörde sig mer platt, fyrkantigt och tråkigt.

Nu var det här inte en tävling i sättet att röra sig, det är väl mer artisteri förstås. Det är därför jag inte brukar titta på sport, då det många gånger bara handlar om att ta sig från punkt A till punkt B, ingen finess liksom. Jag gillar Anna Lindbergs sätt att röra sig, och så har hon stake!

Programledare

Programledaren Agneta Sjödin som dyker upp här och där. Hon är så fysisk, har en urkraft, energifylld och hjärtlig! Jag blir så glad, när jag ser henne! Det smittar av sig.

En annan programledare, inom hiphop/musik Ametist Azordegan är också sådär härligt fysisk. Hon är rak, varm, tydlig, engagerad till max. Hon håller på med det hon brinner för, det märks. Hon har integritet, och sänker sig inte till att hålla på med en massa tjafs. Hon är seriös inom det hon håller på med.

Sedan programledaren Tilde de Paula sprider också en härlig energi. Hon är väldigt bestämd, stark och samtidigt en känslomänniska. En kul och rätt ovanlig kombination kan jag tycka, i alla fall i detta land.

Programledaren Micke Leijongard på SVT. När jag sett honom förut har jag tyckt att han verkade smörig, svärmorsdröm, intetsägande. Men så såg jag honom som prograledare för Mästarnas mästare, och där såg jag att han "brinner". Häftigt! att han lyckas hålla sin fackla vid liv.

Kärna

Centrum av dig själv, är gudomligt skulle jag vilja säga.
Håll dig där, säger moder jord.
Krångla inte till det för dig.

Jord

Om man är galen, vet man inte om att man inte har fast mark under fötterna.
Jag visste om, att jag inte hade fast mark under fötterna.
Ändå gjorde jag inget.
Vad var det för konstigt?

Ny-gammal

Jag läser om en kvinna på nätet, som gått bort i sjukdomen cancer. Hon nämner någon gammal kärlekshistoria,  kärlekssorg. Jag får intrycket att hon inte "städat ut", den där historien ur sin lägenhet där hon bodde. Hennes hem blev då mer som ett slags hotellrum. Mer "på låtsas", än på riktigt. Hon verkade vara en jättefin tjej, med mycket på insidan. Det hade nog varit bra om hon brytit upp i tid, och flyttat någonannanstans.

Hon verkade vara en inkännande person, som lätt kunde "drunkna" i relationer, ge upp sitt eget jag. Även om hon förstås verkade ha ett tydligt jag, därunder någonstans. Hon skulle tagit fram sitt tydliga jag mer, och -blivit AAaarrrggghhh.....! tex.

Annars verkade hon vara hälsan själv, som höll på med träning, kost, spiritualitet etc. Så det är tydligen så att det är viktigt att ta hand om den mentala biten, att man verkligen är på den plats/i den miljön/bland de människorna man vill vara. Att man är i sitt centrum.

Ansvar

Det är bara jag som kan ta hand om mig själv.
Ingen annan.

Att våga lita på sin intuition/sitt hjärta/sin magkänsla -fullt ut!

Kultur

Jag har alltid känt mig hemma i kulturer, miljöer -där man har mycket kroppsspråk. Det känns som att jag kan slappna av, och känna mig trygg, då. Bland människor som är kroppsmedvetna, läser av andra människors kroppsspråk blixtsnabbt, och uttrycker sina känslor, temperament ganska direkt.

Däremot har jag inte trivts bland människor som är trubbiga och förenklande/fördummande vad gäller kroppsspråk. Eller bland människor som är väldigt rationella, och knappt verkar ha några känslor överhuvudtaget.

Jag känner mig mer som nomad, än tex. bofast. Om jag ska vara sann mot min natur och kropp. Jag kan vara ganska flyktig, men även jag behöver fast mark under fötterna att landa på. Enligt ayurveda är det här en viss kroppstyp, vad jag förstår.

Det handlar förstås inte om vad som är bra eller dåligt, vad som är bra för en människa kan vara dåligt för en annan. Det gäller att hitta det som just du mår bra av. Att man är sann mot sin natur, annars är det ju inte så stor mening.

Av djuren kan vi lära mycket om kroppen, ja vi är ju släkt med djuren. Det är kul när man gör gympa eller yoga, och går in i ett djurs kroppsspråk, tex en björns eller en grodas. Man märker att man har det inom sig, en slags instinkt, ja våra gener skiljer sig ju inte så mycket åt.

Sedan har jag i bland hajat till, tittat till extra när jag sett några personer tex. i Sverige, stå och gestikulera i hop på gatan eller i tunnelbanan. Vad kul kroppsspråk de har, och vad mycket miner de använder! Sedan har jag fattat att de var döva personer som använder teckenspråk.
Inte sällan har jag tyckt att de verkar ha roligare konversationer än många andra. Mer levande, i alla fall. De blir ju tvungna att vara extra uppmärksamma på den de talar med, och uttrycka sig klart och distinkt med kroppen.

Urbefolkningar brukar ju också ha ett mer utvecklat kroppsspråk. Jag får intrycket att de ser varandra mer, då de inte har en massa skygglappar. De kan se själen, i allt levande.
Det tycker jag är vackert.

Huvud

Nog för att jag visste att det inte var bra, att vara för mycket "uppe i huvudet". Det har jag vetat länge. Men, att det skulle gå så långt så att ens huvud kan börja "brinna", bokstavligen, ja, fysiskt, det är rätt otroligt. Ja, det är inte positivt, alltså.
Naturen slår emot, naturen säger i från, och börjar "bryta ned" sig själv.

En planta, behöver rötter...
Fast mark, fertil jord, rötter, trygghet.

Ja, det vara bara att jag skulle göra det först...
Vänta inte! är min lärdom av detta. Eller "på det bara", som en kompis sa.
Hur kunde jag vara så dum?
Jag var bra på att vårda mina grenar kan man säga, men jag väntade med att "ta i tu" med mina rötter. Fel prioriterat, kan jag säga så här i efterhand. Jag "snöade" kanske in på detaljer, kan jag se så här efteråt.
Fast jag trodde att jag skulle hinna. Det gjorde jag. In i det längsta.

Börjar man tänka, för mycket finns risken att man blir rädd och tappar handlingsförmågan. Något som kan vara mycket farligt, för en själv.
Allting har sin tid. Det var tid för mig att handla, nu. Att gå in i en ny fas av livet.

Det är inte farligt...

Ut

De flesta människor är justa. De flesta människor är varma.
Är det någon som är dum, undvik den, bara.

Ut och flyg!

Blick

Den neurologiska sjukdomen gjorde att hennes blick hade "stelnat". Den såg skräckslagen ut, mest hela tiden. Det fanns något spöklikt, i blicken.
Det gjorde att det kändes som att man inte fick kontakt, riktigt. Inte ögonkontakt, i alla fall. Ögonen är ju själens spegel.
Om det inte finns en själ att kommunicera med, vad ska man kommunicera med, då? Eller rättare sagt, själen finns förhoppningsvis där, men den syns inte.
Kroppen och själen, har liksom gått i från varandra, då.

Ögon

Min pappa såg på mig med sina snälla ögon. Han såg mina färger. Han har gett mig trygghet, kärlek och stöd.
Min mormor hade ljus och godhet, i sina ögon. Hon gjorde att jag kände mig trygg, harmonisk och hade framtidstro.

Dröm

Leva enkelt. Ha ryggsäcken packad, så att man kan ge sig av bums -likt en ladusvala som flyger i väg, snabb som en pil. Leva ett nomadliv. Vara i kroppen. Vara närvarande. Leva här och nu.
Åka i väg, när andan faller på, och dansa. Följ känslan. Det viktiga är att lyssna på livets melodi. Gå in på ett café i stan, som jag gillar, och sitta där och bara vara. Titta på människor. Kanske skriva lite, på ett block eller en lapp. Titta på arkitektur.
Vara öppen för möten med nya människor. Det som händer händer, qué será, será... Livet är ett äventyr!

Ta sig ett dopp, i havet. Ligga och flyta, i vattnet på rygg. Känna solen som strålar.

Tillit

Man kan inte kontrollera livet.
Det är bara att ge sig ut!

Kropp

Jag var snabb, rörlig, lekfull i kroppen. Jag kunde känna många sensationer, i min kropp. Jag kunde känna lätthet, tyngd, pirr och glädje i min kropp -bara av att få finnas till. Jag kunde lätt höja energinivån i min kropp, och komma i någon slags trans.

Jag saknar det.

Idé på gympa/yoga

Ägglossningsgympa/yoga i tex. grupp av kvinnor. Detta kunde kvinnan gå på, någon gång i månaden, när hon har ägglossning och känner sig extra skinande.

-Utomhus på tex. klippor.
Ligg på rygg. Upp med bäckenet. Sära på benen. Stå kvar så. Öppna upp mot solen. En hälsning. Meditativt. Energipåfyllande. Kraftgivande.
(Likt gräshoppor som är "startklara". Eller grodor.)

En grupp av män kan givetvis göra något motsvarande, vet inte vad det skulle vara dock, för att hålla grejerna "i gång".

Vi behöver mer ritualer, kan jag tycka, här i västvärlden. Sedan behöver det inte vara kopplat i hop med en massa måsten och regler. Gör det som bejakar kvinnan/mannen i dig, bejakar din kropp, ger kärlek till sin kropp! När du har lust, för det.

Ritualer som bejakar kroppen/fruktbarhet etc. har ju funnits i alla tider, inom olika naturfolk tex.

Kropp

Har du något liv i kroppen, eller är där mest död ved?

Mark

Kom ner på jorden! Kom ner, från ditt luftslott! Det är vansinne, om du stannar där.

Ta steget, och -hoppa ut, i det okända!

Gester

Den unga kvinnan satt och talade med sin väninna, i trädgården. Hon började tala om ämnen som var meningsfulla för henne, som betydde något, som hon var engagerad i; Då började hennes händer ha ett eget liv. De kom i ett flöde. De gestikulerade likt fåglar som rör sig graciöst i ett träd, trippar på marken eller flyger på himlen.

Så har det varit för mig, också. När jag kommer in på något som jag tycker om, eller engagerar mig -då börjar mina händer att ha ett eget liv. Frågar jag däremot något pliktmässigt, administrativt typ. "Finns det tid i tvättstugan idag?", då är mina händer stilla. De sover. De är lugna.

Jag har alltid längtat till kulturer, tex i Sydeuropa eller Asien där människor gestikulerar mer med hela kroppen. Det känns livgivande, uttrycksfullt, temperamentsfullt och ja, påfyllande. Det är kul, det är teater på gatan hela dygnet, året om. Livet är en fest!
Nej, men alltså, skämt åsido, att höra någon skrika en svordom till någon som var dum, på gatan, ladrón!kan faktiskt vara upplyftande. Känslorna kommer ut, med ett schwung, -man går inte bara och lägger locket på, går och "trycker" och är lugn. Kommer känslorna ut, lär sig också alla parter något, man utvecklas mer i samspel med andra. Man utvecklar sina sinnen och låter dem komma ut! Tänk vad mycket man kan säga med en blick, ett nyanserat sätt att titta på en medmänniska eller med en handrörelse som tar en på armen.
Det här känslomässiga lugnet, lägga locket på, alla är sams -som kan finnas i Sverige i bland kan jag många gånger uppfatta som falskt eller som att man inte lever med alla sinnen, eller inte har hjärta. Fast i bland är det en temperamentsfråga, också.
Och, som sagt jag föredrar det temperamentsfyllda känslomässiga klimatet.

Fri

Gör dig av med den där tyngden, du går och bär på!
Släpp barlasten, från din rygg!
Så att du kan gå ut och känna dig fri!

Frihet är något man får erövra. Det är inte alltid dig givet, förstås. Utan du får ta dig friheten, utan att trampa på någon annan förstås. Vad som är frihet för någon, kan kännas som ett fängelse, för en annan. Gränsen är individuell, du får känna efter var DIN gräns går.

Bestämd

Nu tar jag mig själv med en bestämd hand, likt en kärleksfull förälder -och för mig själv till ljuset!
Jag vill inte vara i det här mörkret, längre.

Politik

Statsmannen har en stel överläpp. Han är översköljd av plikter. Det är uppgifter som ska lösas, information som ska in och ut. Dessutom tänka på sin framtoning hela tiden, att den ser förtroendeingivande och (halvsovande) kompetent tjänstemannaaktig ut.

Men, i själva verket är politikern inte ett dugg vaken, snarare halvsovande. Han är inte intelligent; kan inte koppla informationen mellan vänster och höger hjärnhalva, så att han får en helhet, så att nya nervbanor/synapser och tankar kan uppstå. Nej, tankarna körs i samma gamla fotspår.

Och de där gamla idéerna och tankarna, blir medborgarna "översköljda" med via medierna. Inte kul.

I Sverige är vi inte bortskämda med nytänkande eller visionära politiker. Verkligen inte. Det finns några politiker jag tycker håller måttet och det är tex. Birger Schlaug (fd Mp), Jens Holm (V), Carl Schlyter (Mp), Isabella Löwin (Mp).

Flyga

Jag hade potential. Varför vecklade jag inte ut mina vingar? Och hade tillit till att mina vingar skulle bära?