Retsticka

Jag njöt, av tillvaron. Min kropp kändes både lätt och tung, på ett behagligt sätt. Jag kunde möta min egen, liksom alla andra levande varelsers blick. Sinnesro.
Ett bultande hjärta.
Så kom retstickan, "Du kan nog inte klara av det här." "Hur ska det gå?" "Du duger inte, som du är." "Tycker du, att du är värd, att ha fast mark under fötterna, trygghet?"

Nästa gång, ska jag inte lyssna på retstickan.
Jag tänker vifta bort den, likt en irriterande fluga. Stopp och belägg; Jag lyssnar inte på dig!

Livet är här och nu, -och det är till, för mig!

Jag förstår efteråt att retstickan, var det "tjattrande mindet", monkey mind, som håller på med tankar än hit och än dit. Och som kan få en att tappa fokus och energi och tro på sig själv. Tankefel/tankemonster/tankefängelse. Negativa tankar om sig själv.