Friday, December 19, 2008

Intelligenta arbetsgivare sökes!

I många platsannonser för jobb, uttrycks det i något ord eller en mening att arbetsgivarna (eller den som skrivit annonsen?) vill att den som söker tjänsten ska vara ”säljande”; ett vinnande smil, en säljare med glimten i ögat. Jag suckar djupt för mig själv. Tappar lusten att söka dessa jobb, direkt. Och tro nu inte att detta bara gäller jobb som säljare eller jobb på en marknadsavdelning. Nej, ska du sitta som receptionist, kundbokare, telefonsupport, ja sitta i kassan i mataffären eller arbeta som informationschef på kommunen –nog ska du vara säljande. Suck. Även har detta börjat gälla på många välgörenhetsorganisationer och frivilligorganisationer.

I en annons för ett arbete som konsult med att kommunicera hållbar utveckling, står det att du ska ha ”ett affärsmässigt förhållningssätt”. För mig känns det inte alltid solklart att dessa två saker går ihop, hållbar utveckling och affärer. Nåja. Människor med dessa säljande smil, brukar inte lämna något trevligt avtryck hos mig. De lämnar en fadd eftersmak med sitt ”klibbiga” sätt. Jag vill inte vara sådär ”klibbig”, jag vill inte bete mig mot min nästa, sådär ”klibbigt”. Till vilket pris då, kan man fråga sig? Jag måste ju försörja mig. Faktum är att jag inte tror att jag är ensam, om detta dilemma.

Sedan kan jag tillägga att en människa som är ärlig och gör ett bra jobb –då kan jag få lust att ge en extra slant till den där välgörenhetsorganisationen, som denna person representerar. Medan en människa som kommer och ska sälja till varje pris, har något enfaldigt vitt i ögonen och är sådär ensidigt inriktad på att sälja så att man får krupp –gör att jag inte får lust att stödja den organisationen. Men, det är klart man är väl olika. Försäljarna på torget av grönsaker, de är påflugna men de är i alla fall roliga. De är spontana. Något man inte direkt brukar kunna säga om många andra försäljare av aktiefonder eller telefonabonnemang, som verkar ha något manus de följer, det är väl någon avdelning som sagt vad de ska säga typ.

Det mesta i det här samhället har förvandlats till något –KÖP och SÄLJ. Många jobb som beskrivits ovan, där heter det att man ska vara säljande. När man sedan tittar på politiker, myndighetspersoner, företagsledare med flera –då är det också mycket sälj nuförtiden, men man kallar det inte sälj. Med retorik förvandlas det till något annat, ”det allmänna bästa”, något som främjar tillväxten, fler arbetstillfällen, ökad valfrihet eller vad som helst de kan hitta på. Nu är det ju många politiker som säger att de ska ”vinna” valet, som att samhällsfrågor skulle reduceras till någon slags lotto.

Det är inget fel med att vara ”säljare”, per se. Det är inte det jag menar. Men, alla vill inte vara säljare, alla passar inte till att vara säljare. Var finns jobben, för dessa människor? Detta är knappast en ny diskussion, redan i Bibeln sa man ”Driv ut månglarna ur templet!”. Men, i dagens arbetsliv vet jag inte om alla förstår det här problemet; kan en platsförmedlare på Arbetsförmedlingen förstå detta dilemma till exempel? Platsförmedlaren har ju order uppifrån att få arbetssökande -ut i arbetslivet. Till vilket jobb som helst? Får man ha några moraliska funderingar?

Såväl höger som vänsterfalangen i politiken, företräder någon slags arbetslinje, som känns ganska onyanserad och omänsklig. Bara du har ett jobb, vilket spelar ingen roll –så är du en god medborgare, som gör ”rätt för dig”. Strunt samma om företaget du arbetar åt ägnar sig åt miljöförstöring i någon annan del av världen, långt bort. Eller ägnar sig åt att fördumma människor, med låg nivå på underhållningsprogram i tv eller låg nivå på samhällsdebatten i nyhetsprogrammen på tv eller radio.

Det här köp-sälj tänket, har smetat ut sig på snart sagt alla branscher. Hur många gånger ska man behöva säga att människan är inte en vara. Hon är inte till salu. Inte ovärderliga naturtillgångar eller ekosystem, heller. Basta!

Det här samhället måste ta tillvara människors olika personligheter, alla färger. I stället för att vilja stöpa alla i samma form. Först går man 12 år i skolan, minst, för att lära sig ”kritiskt tänkande”. Bra! Men, tänk om man kunde få utrymme för det som vuxen, i arbetslivet, i stället för att behöva bli en nickedocka, ett talande huvud, en marionett, någon som inte tänker eller känner eller någon som bara lyder order.

Vad har den lilla människan för val, måste hon reduceras till en ”säljare” av något? Det kanske inte är någon som vill ha en människa som är ärlig och kritiskt tänkande, hon behövs inte i det marknadsanpassade arbetslivet. Måste hon lägga sig till med ”ett vinnande sätt och ett säljande smil”? Kan hon inte bara få vara den hon/han är.

Skog

Granskog eller granplantering? Eller...?

Wednesday, December 17, 2008

Helhet

Såg en konsert på tv ”Holocene”. Sångerska, orkester och kör –sjunger om jordens undergång, den annalkande miljökatastrofen, kan man säga. Detta lämnar ett helare och djupare intryck på mig, än alla forskningsrapporter i världen, eller informationskampanjer om hur man ska spara energi. Kultur behövs, alltid. Den hjälper oss att förstå, den helar, den ger djup, den sätter färg på de fakta vi får oss tilldelade fragmentariskt och ryckvis.