Nickedocka

Jag ringer mannen som ska vara parkingenjör. Det är skräpigt på slänten i parken, det har det varit i flera år. Ska ni plocka skräp där? Ja, det ska vi. Jaha, vilken slänt säger du. Mot X X:s väg. Jaha, säger du det.. säger han och låter alltid lika förvånad som God dag yxskaft. Jag undrar, om han någonsin har varit i parken ens, eller sitter han bara bland sina papper på kontoret? Även frågar jag om de brukar plocka skräp vid strandlinjen. Det flyter ju in skräp från Mälaren, hela tiden, säger jag. Jaha, vid vattenlinjen, säger du det… God dag yxskaft igen. Ja, jag ska säga till om det.
Varför är det ingen som lyssnar på medborgares synpunkter. Det känns som att jag hör hur han sitter med telefonluren någon decimeter från örat, jobbigt, nu är det en medborgare som ringer och har klagomål, igen. Och varför är han inte ute i markerna och rör sig? För att han sköter om att personal åker ut och tömmer papperskorgar. Men dessa pappersnissar. Tjänstemän som inte tycker någonting, bara lyder order från vad politikerna sagt. Du får ringa till politikerna, säger de till mig ibland. Ja, jag får väl göra det, då.

Linjer

Det finns inget sånt som två parallella linjer, sa matematikern. Va?, men det har jag sett, vad är detta? tänker jag. När man drar fysiken till sin spets, då blir det metafysik. I universum är nog allt krökt, allt går ihop liksom.
Matematik är egentligen bara en konstruktion av människan. Matematik är inte logiskt, säger han också. Vad är det som säger att ett plus ett är två? Detta är uppochnedvända världen, man kan knappt tänka sig det.