Likformighet

Dagens arbetsliv har blivit hårt. Konkurrens är bra, då får vi fram de bästa talangerna sa någon från KI. Jag håller inte med. Vad är det som säger att man får fram den bästa forskningen om det råder konkurrens? Jag tycker snarare det handlar om att inte "pressa" för mycket, att lämna forskarna i fred. Man måste ha viss avskildhet och lugn och ro, om man ska kunna koncentrera sig. Något som Bodil Jönsson, professor i Lund, skrivit och propagerat för. Som någon sa om kontorslandskap. Det kan fungera för finans, administration, service men knappast för forskning. Även så har det att göra med vilken slags person man är, om man inte bryr sig eller störs av ljud, buller utanför. De som är mer eller mindre introverta, har det inte lätt i dag. Det är mobiler, ljud från datorn, ett krav på att man ska vara ständigt anträffbar etc.
I bland undrar jag om vi kan skriva högklassig musik, måla detaljerade målningar, göra innovativa uppfinningar (som är miljövänliga) i dag -när det är ett ständigt buller och brus, tex mediabrus. Jag blir förvånad om man lyckas, kan jag säga. Eller att tänka och känna djupt, när man ständigt blir avbruten?

Millan

Jaha, då har jag en blog nu. Det var ju kul!
Jag hoppas att vi inte bara sitter och läser varandras dagböcker och åsikter på nätet, utan också talar med varandra. Alltså fysiskt, öga mot öga. Det är mycket med kroppsspråk man missar, när man läser en text, bok eller informationsbroschyr.
Nu i valtider, kan det vara bra att prata med en politiker öga mot öga på torget. Det gjorde jag förra veckan, och det var rätt kul. Jag frågade Annika Billström, Stockholmspolitiker om arbetslösheten. Hon körde något mantra "Det går bra för Sverige" Jaha, vilken värld lever du i, undrade jag då. Sedan sa hon att 40 000 människor går i pension nästa år. Jamen blir det 40 000 nya jobb då? Många av fyrtiotalisternas tjänster rationaliseras antagligen bort. Eller?