Monday, October 30, 2006

Hölje

På dagiset där jag arbetade fanns en pojke som var lugn och hade pigga, sorgsna och drömmande ögon, samtidigt. När jag tittade på honom såg jag att han hade som en hinna, ett grått täcke mellan sig och omvärlden. Jag förstod att han inte blev SEDD av sina föräldrar. Mycket riktigt, när hans mamma kom och hämtade honom förstod jag att så var fallet.
Vi satt och ritade. Han började rita cirklar, mönster med en krita. Han höll kritan lätt, och avtrycket blev lätt, lyriskt. Jag tänkte att här har vi en konstnär. En konstnär, som så ofta, som har ett känsloregister i 360°, men vars omgivning bara ser/uppfattar kanske 80% av detta spektrum. Inte konstigt att han går omkring och har ett grått täcke över sig. Mamman kom och hade spring i benen och sa att nu skulle han gå hem. Han kröp i hop och lade undan kritan.

Saturday, October 28, 2006

Få nog

I bland ser jag i tunnelbanevagnen en människa som stirrar bestämt med blicken i fjärran, kniper i hop munnen och har en rak rygg. Nu eller aldrig! säger den intensiva blicken. Nu får det vara nog! Som att när hon/han kliver av tåget är det någon som ska få se på andra bullar, här ska göras slut med pojk/flickvän, säga i från till chefen etc. Nu ska det göras. Eller är det jag som fått nog?

Monday, October 23, 2006

Mix

Het tomatsoppa och mild youghurt. Alla slags temperament behövs på en arbetsplats, tycker jag. Ju mer blandning, desto roligare.