Gester

Den unga kvinnan satt och talade med sin väninna, i trädgården. Hon började tala om ämnen som var meningsfulla för henne, som betydde något, som hon var engagerad i; Då började hennes händer ha ett eget liv. De kom i ett flöde. De gestikulerade likt fåglar som rör sig graciöst i ett träd, trippar på marken eller flyger på himlen.

Så har det varit för mig, också. När jag kommer in på något som jag tycker om, eller engagerar mig -då börjar mina händer att ha ett eget liv. Frågar jag däremot något pliktmässigt, administrativt typ. "Finns det tid i tvättstugan idag?", då är mina händer stilla. De sover. De är lugna.

Jag har alltid längtat till kulturer, tex i Sydeuropa eller Asien där människor gestikulerar mer med hela kroppen. Det känns livgivande, uttrycksfullt, temperamentsfullt och ja, påfyllande. Det är kul, det är teater på gatan hela dygnet, året om. Livet är en fest!
Nej, men alltså, skämt åsido, att höra någon skrika en svordom till någon som var dum, på gatan, ladrón!kan faktiskt vara upplyftande. Känslorna kommer ut, med ett schwung, -man går inte bara och lägger locket på, går och "trycker" och är lugn. Kommer känslorna ut, lär sig också alla parter något, man utvecklas mer i samspel med andra. Man utvecklar sina sinnen och låter dem komma ut! Tänk vad mycket man kan säga med en blick, ett nyanserat sätt att titta på en medmänniska eller med en handrörelse som tar en på armen.
Det här känslomässiga lugnet, lägga locket på, alla är sams -som kan finnas i Sverige i bland kan jag många gånger uppfatta som falskt eller som att man inte lever med alla sinnen, eller inte har hjärta. Fast i bland är det en temperamentsfråga, också.
Och, som sagt jag föredrar det temperamentsfyllda känslomässiga klimatet.