Huvud

Nog för att jag visste att det inte var bra, att vara för mycket "uppe i huvudet". Det har jag vetat länge. Men, att det skulle gå så långt så att ens huvud kan börja "brinna", bokstavligen, ja, fysiskt, det är rätt otroligt. Ja, det är inte positivt, alltså.
Naturen slår emot, naturen säger i från, och börjar "bryta ned" sig själv.

En planta, behöver rötter...
Fast mark, fertil jord, rötter, trygghet.

Ja, det vara bara att jag skulle göra det först...
Vänta inte! är min lärdom av detta. Eller "på det bara", som en kompis sa.
Hur kunde jag vara så dum?
Jag var bra på att vårda mina grenar kan man säga, men jag väntade med att "ta i tu" med mina rötter. Fel prioriterat, kan jag säga så här i efterhand. Jag "snöade" kanske in på detaljer, kan jag se så här efteråt.
Fast jag trodde att jag skulle hinna. Det gjorde jag. In i det längsta.

Börjar man tänka, för mycket finns risken att man blir rädd och tappar handlingsförmågan. Något som kan vara mycket farligt, för en själv.
Allting har sin tid. Det var tid för mig att handla, nu. Att gå in i en ny fas av livet.

Det är inte farligt...