Sport

Tittade på tvprogrammet Mästarnas mästare, där idrottsmän/kvinnor tävlar mot varandra. Där fick jag se min favorit inom idrott, Anna Lindberg, simhoppsmästare.

Jag hoppades att hon skulle vinna över sin motståndare i finalen Magdalena Forsberg, skytte. Tyvärr förlorade hon, på grund av något löjligt klossmoment. Hon verkade annars mer mångsidig, starkare och intressant än Magdalena.

Anna Lindberg kunde verkligen gå in för en sak, fokusera och stänga av allt utanför. Hon blev som iskall, i det ögonblicket när hon skulle fokusera på att komma framåt. Koncentration kan vara vackert, på något sätt; att man glömmer sig själv, sin person och går in i något större.

Det krävs en hel del övning, för att kunna komma dit, förstås. Fantasi är en del av egenskaperna, som ligger bakom, tror jag. Anna Lindberg verkar ha utvecklat sin fantasi, hon verkade vara öppen och fördomsfri, och kan gå in i något större. Sedan hade hon en finess i sitt sätt att röra sig. Med balans, taiming och ett vackert uttryck. Eller ja, vackert i mina ögon i alla fall. Simhopp är ju en konst. Magdalena Forsberg rörde sig mer platt, fyrkantigt och tråkigt.

Nu var det här inte en tävling i sättet att röra sig, det är väl mer artisteri förstås. Det är därför jag inte brukar titta på sport, då det många gånger bara handlar om att ta sig från punkt A till punkt B, ingen finess liksom. Jag gillar Anna Lindbergs sätt att röra sig, och så har hon stake!