Påverka

Det är lustigt hur man uppfattar livet olika. För något år sedan, var jag frustrerad över att jag inte blev sedd i stan, i mataffären etc. Det är förvisso sant, att det är få som lägger märke till en, som lyssnar eller pratar med en. Folk stressar, de har nog med sitt, de står upp till fotknölarna antagligen.
Nu vet jag att jag påverkar min omgivning var jag än är, om jag talar eller inte, om jag är frisk eller sjuk, om jag är glad eller ledsen, om jag är medkännande eller avstängd. Även om omgivningen inte alltid ser mig, så påverkar jag den, om inte annat i ögonvrån. Vi påverkar alla varandra, hela tiden. Det är inte bara de som uppträder i media, eller som står på en scen som påverkar sin omgivning.
Alla sänder ut strålning, vi påverkar alla varandra.

Fågel

Det är något av en sångfågel över kassörskan i Hälsokostaffären. Hon skrattar och ler mot en, och talar på ett sprudlande sätt.Hon verkar kunna sätta gränser mellan sig och omgivningen också, vilket är en förutsättning ofta, för att orka hålla energin uppe liksom glädjen givetvis. En sångfågel kan lätt bli trampad på, och slutar då att sjunga.

Stress

Vaddå, vad är det som är så svårt? Det har varit svårt i alla tider för människan. Ja, det har det.

Men nu. Informationshav. Snabba kommunikationer. Blixtsnabba svar. Shoot. Nya regler. Nya produkter. Nya trender. Nya krig. Nya kändisar. Nya kemikalier. Nya sjukdomar. Nya fördomar. Nya buzzwords. Nya jargonger. Nya ord för gamla saker. Nya förpackningar.
Svara, SVARA på mailet… Var tillgänglig. Säg den senaste rubriken, utan att veta om vad det rör sig. Prata. Rabbla. Håll låda. Så kanske inte folk omkring dig märker, att du inte kan något.

Säg, Det här jobbar vi på. Den här lagen ska vi se över lite. Sopa den värsta skiten under mattan. Se om ditt eget hus. Då en massa människor som mest ser om sitt eget hus, skickar en massa mail. Ut, ut. Då stressar de de människor som tar emot dessa och som vill tänka sig för en eller två gånger innan de fattar ett beslut. Då en massa narcissister ställer sig på scener och sprider ut dynga, tar de plats från de som vill sjunga. Då politiker ändrar och ändrar, får de medborgare som inte orkar hänga med. Då det gäller att hålla sig framme, och VISA vad man håller på med, yta blir viktigare än kvalitet. En stress. Kreativiteten dör.

Narcissism

I bland får jag lust att skrika åt vissa sk mediapersonligheter; programledare i tv, tvjournalister, tyckare i soffor tex. Ta i tu med ditt trauma, din narcissism. Detta att du vill bli sedd inte av tio, utan av miljoner människor, helst. Hur mycket ska krävas för att du ska känna dig bekräftad?
Stäng in dig, måla, gå i terapi! Gör någonting. Någonting annat än att posera och smila i rutan. För jag tror inte att det hjälper dig. Knappast din narcissism, i alla fall. Snarare tvärtom, det stjälper. Det får dig att komma ännu längre från, den du är/var. (Att komma till bukt med narcissism är inget man gör på en vecka. Det kan ta år. Det sitter djupt.)
Det verkar finnas många i min generation, som inte blivit sedda av sina föräldrar. Säkert har inte föräldrarna till dessa barn, blivit sedda av sina föräldrar i sin tur. Men det vet jag inte så mycket om. Då jag inte brukar prata om sådana saker med äldre människor, inte ofta i alla fall.
Jag välkomnar fler människor i tv, som är där i första hand för att de har något att säga, berätta och inte för att bli bekräftade. Då kan det börja bli allvar, på riktigt. Now we are talking…
Särskilt vad gäller samhällsjournalistik finns det verkligen inte många värda namnet i svensk tv.