En diskussion som jag efterlyser handlar om arbetstillfällen och miljö. Arbetslöshet är något ont, och vi vill ha så många arbetstillfällen som möjligt, säger man. Då är frågan, vi vill ha en bra miljö också, och ibland kan dessa två krocka?
Många arbeten handlar om att inverka på, förstöra eller exploatera miljön. Om man har ett arbete där man förstör miljön, är det då bra att man har detta arbetstillfälle och gör ”rätt för sig”, som det heter? Knappast, inte i långa loppet i alla fall, även om det kan vara bra för kortsiktiga siffror, som tillväxt.
Vi behöver mat, värme, prylar och måste alltså hämta dessa från naturen. Råvarorna, alltså. Problemet är att vi exploaterar naturen för mycket, vi har blivit så effektiva de senaste 100 åren, då vi gått in i vårt slit och slängsamhälle. Jag läste en siffra att det skapats en sex tusen nya jobb i Stockholm det senaste året (DN, 6 januari 2008), det låter inte mycket i mina öron. Det bor ju nästan två miljoner i den här staden…
Förr i tiden var det många, många tusen människor som arbetade i jord- och skogsbruk, och fiskerinäring i Sverige. Och säkert i gruvan också, det vet jag inte. Ja, men det behövs inte i dag, säger någon –vi har ju effektiviserat så, med en massa robotar, maskiner, trålningsverktyg och handelsgödsel. Ja, men det är just det som är problemet, för miljön. Tro inte att naturen inte påverkas om det huggs ner träd för hand, eller om det kommer stora skogsmaskiner som kan ta alla träd i sin väg. Eller åkrar som är stora till ytan, ingen variation, samma gröda år efter år, handelsgödsel och bekämpningsmedel. Den biologiska mångfalden utarmas av allt detta.
Och, den biologiska mångfalden är central, för vår överlevnad. En art hit eller dit, det är väl inte så viktigt kanske någon säger. Jo, för allt hänger ihop, vi kan inte veta alla pusselbitar i ekosystemen, vilka arter som är extra känsliga, vilka arter som blir som den fallande dominobrickan som får alla andra på fall. Förstör vi livsmiljön för en art, kan en hel näringskedja förstöras, bli ur balans. Det är med naturen, som med oss människor, vissa arter är mer känsliga om man börjar stöka till i miljön omkring dem. Det är bra, att det finns arter som säger till då, hallå nu är det något som inte stämmer, jag vill ha gräs av en viss höjd omkring mig, blir det för högväxt omkring mig, kan jag inte klara mig.
Ja, men vad ska vi göra då? Gå tillbaka till stenåldern, eller så som vi hade det för hundra år sedan? Nu har vi andra förutsättningar, andra problem, andra möjligheter. Ekologisk odling, är något som är ett steg i rätt riktning, då man odlar utan kemikalier. Jag tror att om vi vill värna om miljön, då kommer det att krävas fler människor i arbete än i dag, i jord- och skogsbruk. Vi kanske måste arbeta mer med händerna, igen… Det behöver inte vara så märkvärdigt. Tangenttryckande i all ära, lite jord mellan fingrarna är väl något som kan ge en rötter?
Det behövs fler människor, då det tar längre tid, att ta ut saker ur naturen, på ett varsammare sätt. Ska man exploatera naturen, då är det bara att gå med en stor maskin över marken, (nu överdriver jag lite, men ändå), som förstör en massa annat också av bara farten. Det är inte särskilt svårt, med de maskiner och den teknik vi har i dag. Inte behövs det många människor till detta, heller.
Men, vi kan inte fortsätta på det sättet, att exploatera naturen som om vi vore enväldiga härskare här på jorden. Vi är en del av naturen. Våra hjärnor och vårt intellekt, har inte varit särskilt smarta, då de tagit oss in på en väg då vi förstör vår egen livsmiljö.
Ska vi lyssna på naturen och vara varsamma om den, då tar det längre tid och det behövs fler människor till detta, att få mat, värme, prylar etc. Min tes är alltså att det kommer att bli fler arbetstillfällen i jord- och skogsbruk. Och säkert även i förlängningen, i livsmedelsbranschen.
