Kropp-riktning

I stället för att få fast mark under fötterna, kraft i min kropp och värme. Så att jag kunde få skarpa konturer, och uttrycka min färgstarka själ.
Så blev det att jag kände skräck; vilket gjorde att min kropp krympte i hop, jag tappade all energi och kraft, och blev kall i kroppen. Jag kunde härmed inte uttrycka mina färger, som finns under, och mitt stundtals häftiga temperament.

Detta är en tragedi, för mig. Jag är bedrövad. Jag är lamslagen. Jag har förlorat min frihet. Den frihet som en frisk kropp, kan ge.

Jag gjorde ett misstag. Jag tog inte det steg som var nödvändigt, för min utveckling att ta. Jag gick inte i den riktning, som min kropp ville. Min kropp sa det åt mig; men jag valde att gå emot dess vilja, på grund av rädsla/förvirring/hjärnspöken. Så mycket tankar i mitt huvud, rena kriget!

När det blir som att man ska lösa någon differentialekvation, för att kunna ta ett steg -då har man gjort det överdrivet komplicerat, för sig.

Jag hade klarat av, att ta steget. Det är klart, att jag hade det! I efterhand, vet jag det. Men, då är det för sent.

Det ligger mycket i tanken; att man tänker positivt, i stället för negativt. Det här ska gå! Jag ska dit!

Lyssna på kroppen, kroppen är intelligentare än tanken. När det gäller, -kör på magkänslan! Rid på vågen. Följ med i flödet.