Skådespelare

Såg ett tvprogram om skådespelaren Ernst Hugo Järegård. Jag blev helt förälskad, i honom! Ja, han var så egen, så intelligent, så på tvärs, så ömsint. En skådespelare med karaktär. Det är man sannerligen inte bortskämd med. Speciellt i Sverige kan skådespelare vara så tråkiga, och även i Hollywood, de senaste 40 åren typ.

Kul att Järegård gjorde lite revolt mot Ingmar Bergman. Järegård regisserade sig själv, som sagt. Han hade en urkraft i sig, en hög energi -och den fick han utlopp för, i sitt skådespeleri. Det var som att taket lyfte, när han satte i gång med sina utbrott, känslostormar, kroppsgymnastik etc. på scenen. Han var genialisk!

Sedan var det kul att han fick ett slags genombrott/nystart i sitt arbete med regissören von Trier, i Danmark. Man blir sällan profet i sitt eget hemland, som man brukar säga.