Övervakning

Det känns lite som att ja, vi vet var hon bor, vilket telefonnummer, vilken dator hon har. Nu ska vi minsann se till att hon tycker likadant som vi. Staten sitter och skrattar.
Övervakningssamhället. Att övervaka oskyldiga. Jag har blivit född, varit barn, blivit vuxen här i det här landet. Nu kan en dag staten få för sig att henne ska vi övervaka. Det känns som ett övergrepp. Så gör man bara inte. Man ska väl mötas med tillit, inte med icke-tillit –vad har ni för människosyn där i de politiska partierna som propagerar för avlyssning, buggning, kameraövervakning. Vad är det för skillnad mot en diktatur, berätta för mig! Det är ju det som utmärker en diktatur, att man sätter medborgarna i skräck och oro. Man vet aldrig… Gör bara som vi säger, säg bara JA, har man bara rent mjöl i påsen så.
LÄGG AV!!!
SLUTA KRÄNKA MIG!
SLUTA SKRÄM MIG!