Perspektiv

Knäpper på tv:n där det är ett vetenskapsprogram om månen Titan. Tydligen har vi haft en rymdkapsel där. Någon pratar hänfört om landskapet man såg där på Titan. Jag kan inte låta bli att tänka att –är det inte dags att vi rensar bort all skit vi smutsat ner jorden med –innan vi ger oss ut i rymden på jakt efter nya mål, framsteg och upplevelser? Är det inte lika bra att ha kvar dessa planeter, månar, stjärnor som fantasier. Ett tag till. Tills vi tagit vårt förnuft till fånga, tills vi ser med vördnad på jorden vi trampar på?
Som det är nu, är risken stor att vi bara förstör, ännu mer. Människan verkar inte ha blivit klokare med åren, fast vi har haft tusentals år på oss att förstå saker, hur saker hänger ihop. I denna moderna tid verkar vi inte alls begripa hur saker hänger ihop. Vi går ner till matvaruaffären och köper en plastinpackad köttbit eller grönsak. Varifrån den kommer, hur den blivit odlad etc. det har vi ingen aning om. Vi är lyckligt ovetandes, kan man säga.
Inom psykologi och personlig utveckling heter det att man ska rensa ut, göra upp med det förflutna som skaver –innan man kan gå vidare. På samma sätt är det med miljön, vi måste ta i tu med våra sopor, se inte bara den fina ytan som blänker i skyltfönster och på reklamaffischer, se även alla sopor som detta konsumtionshjul för med sig. Sedan kan vi gå vidare…