Ord

I begynnelsen var ordet… Jag vet inte om jag håller med. Var det inte med ordet som värderingar, dömande, missförstånd, falskhet, maktspel, uteslutning etc. började göra sig gällande.
Det är i det ordlösa, som de stora mötena sker. Att kunna vara i tystnaden och se på det stora undret, som livet är.
Ur tystnaden kommer poesin fram. I dansen uttrycker vi känslor som glädje, sorg, kärlek.
Kanske var människan lycklig, innan språket hade utvecklats.Nu snor vi in oss i ord. De har blivit maktmedel. Kan du inte tala, har du ingen röst. Det är som att du inte finns. Du blir behandlad som luft, fast att du precis gjort världens piruett, en ordlös sådan. Jag har hört att indianernas möten kunde vara upp till en vecka långa. Man var tysta ihop, tills någon kände att den hade något att säga. Saker fick ta tid.