Media

Media, ja...
Det är som det är. Inget nytt, precis. Så har det varit, länge. Det finns bra program, det finns mindre bra program, det finns skit...
I ett tvprogram sitter programledaren med gäster och pratar lugnt, lugnt, lugnt om, ja, om vaddå? Jo, antikviteter. Det är ju ändå, bara saker, kan jag tycka. (Jag överdriver kanske, men ändå.)
Sedan swischas människoöden förbi, i nyhetsinslag, man ser någon sjuk som inte får den vård hon behöver, denne sjuke får säga någon mening, sedan var det slut med det. Eller man ser ett nyhetsinslag från ännu en presskonferens som det stora multinationella företaget tillkallat, efter att det uppdagats att de håller på med tex. mutor för att få affärskontrakt. Och presskonferensen är tillrättalagd in absurdum, och vd:n säger några floskler som att Vi hade ingen aning om detta, inga fler frågor, slut på konferensen. Reportrarna springer efter vd:n med sina mikrofoner, och vd:n bara skakar på huvudet och går därifrån, han vill inte svara på fler frågor nu. Nehej.
Och så det korta inslaget från EU i Bryssel. Någon ny lag ska röstas igenom i parlamentet, det förekommer demonstrationer utanför parlamentet. Vad är det för en ny lag? Ja det får man knappt veta, i tre meningar sammanfattas tex. någon ny lag av reportern, och själv sitter man som tvtittare och fattar nada. Det här är ju viktiga saker, nya lagar som stiftas nere i Bryssel, och som kommer att gälla i Sverige. Det får man knappt någon information om i svensk media; vi har inte ens någon reporter/korrespondent på plats i Bryssel, vad jag förstår. Det är viktiga saker, och det är inte tråkiga saker heller, men de här stora frågorna, vad gäller politik på EUnivå, det får man knappt veta någonting om. Konstigt.
Man får söka information på nätet på egen hand, tex. läsa en del insatta politikers bloggar, för att få reda på viktiga saker i rättan tid, innan det är för sent.

I radioprogrammet Spanarna sitter en del av spanarna och pratar om något dumt en människa i maktposition, tex en politiker eller en företagsledare sagt/gjort. Men spanaren ser mest till underhållningsvärdet i detta, eller försvarar politikern/företagsledaren: som om det inte vore "på riktigt". Men, det förekommer maktmissbruk, och finns mycket inkompetens hos tex ledare eller ansiktslösa tjänstemän i vårt land, och det är inte fel att i media "ryta till", då, -i stället för att hela tiden försvara de makthavare som gjort fel. Jag blir så trött på det.

Tacka vet jag Jonas Hassen Khemiri, författare som brukar uttala sig offentligt i media, när han blir förbannad på maktmissbruk, sociala orättvisor etc. Eller Dramatenchefen M-L Ekman som "ryter till", åt den sk outsourceningen av personal på teatern, då man liksom går tillbaka till gamla dagars klassamhälle, något vi inte vill ha tillbaka, och jag håller med henne fullt ut. Eller Leif G W Persson som vågar "ryta till", till polischefer, jurister och politiker etc. För att inte tala om Inga Britt Ahlenius, ekonom som verkligen vågar ryta till, och bekämpa korruption så det står härliga till.

Varför vågar inte, eller vill inte, fler människor i vårt land, "ryta till"? Jo, för en del är rädda för att förlora sina jobb, om de säger vad de tycker, och sedan är det obekvämt -för man stöter ju alltid i hop med de människorna man kritiserat, förr eller senare.

Men, som sagt de sistnämda här, vågar ryta till, och stå för det rakryggat som de vuxna människor de är. Och det finns fler som de, men i media är det mycket trams, infotainment, snuttifiering,ingen tid för reflektion eller systemkritik -så det blir sällan de människorna som "valsar runt", där.