Leva- jobba

När jag läste på universitetet, var jag Erasmusstudent en termin, i Spanien år 1995. Jag var på ett laboratorium på Mikrobiologen, på universitetet i León. Labbjobbet var inte så spännande, även om människorna där, mina arbetskollegor var trevliga. Min handledare, som var professor, tyckte att jag skulle vara ute och roa mig varje kväll. Jag var ju ung, som han sa. Jag gillade inställningen man hade, lite av det sydeuropeiska, att man ska jobba för att kunna leva, och inte leva för att jobba. Alltså, man får vara ambitiös och duktig på arbetet, men det är inte hela världen, det är inte livet. Handledaren tyckte alltså att jag skulle göra en bra uppsats; men, han tyckte också att jag skulle passa på och gå ut och njuta av livet, av kultur etc. om kvällarna. Han uppmuntrade mig, till det! Skön inställning! Var det byfest, karneval eller vad det nu månde vara, så fick jag passa på och gå ut och ta del av det, inte sitta "instängd" med några vetenskapsböcker in till sena timmen...

Det var i en mindre stad jag var i. Det kändes bra. Att kunna gå till och från arbetet. Gå hem på lunchen, som man ofta gjorde, då det var siesta. Gå in på något bageri och peka, min spanska var inte så bra, då. På eftermiddagen kunde man gå till något café, med vänner. Sedan på kvällen, om det var dags för utgång, så var det rätt sent man brukade stämma träff, typ klockan 22 eller 23. Sedan juerga, ut och ta ett/några glas, sedan i väg till nästa ställe. Och dansa, när man kände för det.

Så enkelt, och fint, på något sätt, att gå ut på kvällen. En sådan enkel sak, egentligen, när man tänker på det.
Det var jag inte bortskämd med från mitt läsår i New Jersey, USA. Där var jag inte ute mycket om kvällarna, ja, bara ett fåtal gånger. Det var omständligt att ta sig ut, man behövde ofta bil, och sedan var ställena inte öppna länge, typ bara till klockan 1! Det är ju ingenting, frihetens land, ja, jag tackar ja... Och så var det ju farligt, områdena runt campus, de hoodsen hade inte så bra rykte, det hade förekommit mord, det var knarkhandel i speceriaffären runt hörnet etc. Det räckte för att göra en utbytesstudent som jag, från Sverige, lite på min vakt. Sedan om det är för omständligt, att gå ut om kvällen, -ja, då tappar jag lusten; då är det ju inget kul, längre!

Arbetet på mikrobiologen, då? Jag höll på med mina bakterieodlingar, och bakteriestryk på cellodlingsplattor. Att odla bakterier, med sin exponentiella tillväxt vid optimal temperatur och skak etc., är väl lite som att hålla på med växtodling, eller något. Sedan detta med att arbeta sterilt, är inget som jag tyckte var roligt, alls. Det kan göra mig, en luftig själ, rätt nervös på något sätt. På labbet hade vi en tryckkokare, där vi steriliserade saker. Den tyckte jag var lite läskig... Men, vad jag förstått är det miljövänligt, med tryckkokare.
Sedan detta med genteknik; att klippa och klistra i gener, ja, lite som att leka gud. Vet inte om vetenskapen kommer så mycket framåt, med detta. Det är väldigt komplicerat, mer komplicerat än man kan tro, med alla våra gener och skräpgener. Man kan inte bara ta bort/lägga till en gen någonstans, och tro att nu påverkar jag bara den här egenskapen/det här uttrycket. Allt hänger i hop. Det är som med alla delar i kroppen, alla delar behövs och påverkar varandra.