Komik

Filmen ”Semestersabotören” av Jacques Tati, vilken pärla! Vad komisk människan är utan att veta om det, knappt. Den är politisk också, på ett sätt man inte är van vid. På ett lättsamt sätt, utan slagord. Den materialistiska människan, vad mycket bestyr hon har. Det vore enklare utan alla dessa manicker och prylar. Så uppfattar i alla fall jag det.

Det sociala spelet när människor är i grupp är ofta just –ett skådespel. Det missförstås, tas i för mycket eller för lite, härmas, krumbuktas, blir tillgjort med märkvärdiga ord som upprepas, revirtänkande, fåfänga som tar plats etc. Olika grupper, olika regler. Lugnt anpassa sig till gruppen eller revoltera eller lämna gruppen.

Förra året bjöd Sveriges Television på utmärkta humorprogram. Serien ”Mia och Klara” om relationer mest, på pricken! Sedan ”Grotesco” som var ordentligt samhällskritisk, jisses! De fångade mycket av de stämningar som finns i samhället i dag, vred till, och det blev helt absurt. Faktum är att de visade på en mycket hård tillvaro, betydligt mer hård än för en trettio år sedan. ”Semlons Gröna dalar” som visas på tv nu, Povel Ramels serie från 1970talet, den är också till viss del samhällskritisk, men det är en annan ton. En mer hoppfull, sådan.