Ekorrhjul

Läser en insändare till en psykolog i en dagstidning. Läsaren är deprimerad och tycker att livet känns som ett ekorrhjul. Jobba, sova, äta, betala räkningar etc. Visst, som psykologen säger att det är dags för mannen att ändra inställning, och försöka ”hantera” problemet. Å andra sidan kan jag tänka att –men livet som vi strukturerat upp det, arbetslivet med den sk 40timmarsveckan –det kanske är det som är ”problemet”, som vi ska ”göra” något åt.

Det är inte alltid inställningen det handlar om hos den enskilde. Strukturerna är svårare att ge sig på och ändra, men det hindrar väl inte att vi kan göra ett försök? Varför lägga allt ansvar på individen, att det är hon/han som ska ändra inställning, när individen inte har något val egentligen, annat än att inrätta sig i 40timmarsveckan. En ekorre i ett hjul, alltså. Ett hjul som inte passar alla, vi är alla olika individer. Behöver jag säga att jag är för en arbetstidsförkortning, att vi delar på det arbete som finns?