Millan

Naturens grafitti

2009-09-28T02:58:00.000-07:00

Kotte

2009-07-10T07:03:00.000-07:00

Tallkotte.

Lönn -Maple

2009-06-09T08:55:00.000-07:00

Blomma-Åkerkårel

2009-06-04T08:30:00.000-07:00

Försökte lägga bilderna på rad, men det funkade inte. Hursomhelst, Åkerkårel, en växt.

Upprepning

2009-05-01T03:41:00.000-07:00

Kanske att jag skulle skriva mina ansökningshandlingar på spanska, i stället för på svenska. På spanska kan man plocka bort subjektsformen av personliga pronomen; så slipper det bli en upprepning med Jag, jag, jag… som varje mening lätt börjar med. Det blir tjatigt värre. Bueno, bueno…

Jaha

2009-04-28T08:29:00.000-07:00

Många saker, i den sk moderna världen verkar mer kul än de är. Jaha, det här var ju kul, eller…? Ja, nytt i alla fall. Man måste åka konstiga grejer på tivoli, i stället för att uppleva akrobatiken genom att klättra upp i ett träd. Där får man göra si, på den platsen får man göra så. Uppdelat beteende. Så att man vet var man har saker.

Varse

2009-03-30T07:45:00.000-07:00

I den här tiden, blir man ofta kränkt på ett mjukt sätt. Det gäller att vara uppmärksam på detta. Och, säga ifrån!

Fysisk

2009-03-23T14:58:00.000-07:00

Varför vara skådespelare, när du inte har någon finess, är virtuos eller lyrisk? Varför göra musik, när du är livlös?

Mineral

2009-03-23T14:54:00.000-07:00

Hennes kropp har väggar av sand.

Staden

2009-03-23T14:00:00.000-07:00

Staden som gud glömde, eller var det moder jord som glömde den...?

Energi

2009-02-23T11:46:00.000-08:00

Stämning

2009-02-05T12:37:00.000-08:00

Jag såg att journalisten och före detta pressekreteraren Eva Franchell verkade vara en sådan som tar in energier och stämningar. Kul att se. Annorlunda att se en sådan känslomänniska i Svt:s program Agenda där hon pratade om vad som hänt i regeringskansliet.

Hon passade nog inte in, som hon sa på den arbetsplatsen. Ändå blir det som att hon blir som en budbärare. Hon kommer med en varning, en nyhet flera år efteråt –men då med en väldig kraft. Och människor lyssnar med tunn hörsel.

Vad är det för foder, bakom fläskkotletten eller hamburgaren? Märkning- tack!

2009-01-19T14:19:00.000-08:00

Det står inga genmodifierade produkter på hyllorna i mataffärerna, vilket jag tackar och bugar för. Medan däremot djur de kan få ha genmodifierad majs och soja i dieten, i Sverige fullt lagligt. Djur som sedan ger kött, mjölk och ägg. Hmm, hur hänger det här ihop?

Det som saknas för konsumenten är en märkning om varan som kommer från ett djur; om detta djur har fått GMO-foder (genmodifierat) eller inte. Eller snarare, att har ett djur fått GMO -foder, ska det finnas en märkning om det. Har djuret inte fått GMO -foder, behövs ingen märkning som upplyser om det. Det finns ingen sådan märkning i Sverige i dag. Det finns ingen lag som säger att man ska ha en sådan märkning. Inte på EU nivå, heller. Enda sättet att vara säker på att få GMO -fritt, vad gäller foder, är att köpa ekologiskt (KRAV och EU-ekologisk märkning exempelvis).

Även om det inte finns en lag som säger nej till GMO -foder i Sverige, så i praktiken har branschen sagt sitt. Foder som är fabrikstillverkat i Sverige är GMO -fritt i dagsläget och många branschorganisationer har varit tydliga; de vill inte köpa in produkter med GMO.

I dagsläget, förhåller det sig så, att med: -Svensk Fågel, -Svenska Ägg och Svensk Mjölk –kan du vara 100% säker på att djuren inte fått GMO -foder (Ja, så säker man kan bli i alla fall, kontaminationsrisk finns alltid). Vad gäller den ekonomiska föreningen Swedish Meats däremot, är kraven inte lika tydliga. De har släppt på sin policy vad gäller GMO -fria varor sedan år 2006, och tillåter att deras köttprodukter kan vara producerade av genmodifierat djurfoder.

I dagsläget är det i praktiken säkert att kött från svenska mjölkkor är producerat av GMO -fritt foder, alltså säkrast av alla nötdjur vad gäller GMO -fritt foder. Men som konsument har du ingen möjlighet att se detta på förpackningen; nötfärs är nötfärs; den kan ju komma från såväl tjur, ungtjur, mjölkkor som kvigor. Sammanfattningsvis kan man säga att; det är högst osannolikt, vad gäller svenskt (oekologiskt) nötkött att djuren skulle ha fått GMO -foder -men du kan inte utesluta det. Känns lite som Harrisburg, osannolikt, men kan ändå hända.

Även vad gäller svenskt (oekologiskt) griskött kan du inte vara 100% säker på att djuren fått GMO-fritt foder. Det kan förekomma att enskilda grisproducenter direktimporterar GMO -foder (behovet av att importera proteinkälla är ofta större än i fallet med nötdjur). Detsamma vad gäller lammkött, där kan enskilda fårfarmare välja att importera GMO -foder.

Men, om detta är det ganska tyst, det är inget man vill skjylta med. Med en märkning som, ”Denna gris har blivit ufodrad med GMO -soja” på förpackningen, finns en risk att en sådan märkning kan göra att ingen konsument vill köpa det köttet. Men det är väl ärligare att märka produkten på detta vis än att inte göra någon märkning alls?

Importen av GMO -foder står för en mycket liten del av den totala foderanvändningen i Sverige, men ändå, den är ”osynlig” för konsumenten –den syns inte i någon innehållsförteckning.

Sedan vad gäller importerat kött, vad vet man om fodret där? I ett antal länder i Europa är det vanligt med GMO -foder (GMO -soja importerat från Sydamerika exempelvis). För att kunna spåra var livsmedlet kommer från måste ursprungsmärkningen av livsmedel givetvis också bli bättre; exempelvis finns inte samma tvingande regler om ursprungsmärkning på fläskkött som på nötkött.

Det finns många skäl, till att en konsument vill veta om djuret fått GMO -foder. Det kan vara hälsomässiga skäl. Det finns inga långsiktiga studier på hälsoeffekter av GMO, och därför väljer jag försiktighetsprincipen; jag vill inte äta något med GMO i. Även kan konsumenten ha skälet att hon/han inte vill stödja GMO -foder ekonomiskt, då det tar andelar från annat foder. Sedan finns en mängd andra skäl också; miljömässiga, etiska och socioekonomiska.

Som konsument har du viss makt, GMO -foder eller inte GMO -foder, men då gäller det att märkningen i butiken är tydlig. Något den i dagsläget inte är. Så du måste vara lite av en detektiv som konsument för att hänga med i svängarna.

Det bästa, vore om Swedish Meats inte tillät GMO-foder i köttproduktionen alls, då skulle man slippa den här problematiken med märkning av livsmedel och de etiska dilemman som följer med GMO.

GMO –genetiskt modifierade organismer

Land

2009-01-19T09:48:00.000-08:00

En vackert vikt pirog.

Rädsla

2009-01-16T04:04:00.001-08:00

Rädsla eller tillit. Någon måste börja, kan man säga.

Intelligenta arbetsgivare sökes!

2008-12-19T06:58:00.000-08:00

I många platsannonser för jobb, uttrycks det i något ord eller en mening att arbetsgivarna (eller den som skrivit annonsen?) vill att den som söker tjänsten ska vara ”säljande”; ett vinnande smil, en säljare med glimten i ögat. Jag suckar djupt för mig själv. Tappar lusten att söka dessa jobb, direkt. Och tro nu inte att detta bara gäller jobb som säljare eller jobb på en marknadsavdelning. Nej, ska du sitta som receptionist, kundbokare, telefonsupport, ja sitta i kassan i mataffären eller arbeta som informationschef på kommunen –nog ska du vara säljande. Suck. Även har detta börjat gälla på många välgörenhetsorganisationer och frivilligorganisationer.

I en annons för ett arbete som konsult med att kommunicera hållbar utveckling, står det att du ska ha ”ett affärsmässigt förhållningssätt”. För mig känns det inte alltid solklart att dessa två saker går ihop, hållbar utveckling och affärer. Nåja. Människor med dessa säljande smil, brukar inte lämna något trevligt avtryck hos mig. De lämnar en fadd eftersmak med sitt ”klibbiga” sätt. Jag vill inte vara sådär ”klibbig”, jag vill inte bete mig mot min nästa, sådär ”klibbigt”. Till vilket pris då, kan man fråga sig? Jag måste ju försörja mig. Faktum är att jag inte tror att jag är ensam, om detta dilemma.

Sedan kan jag tillägga att en människa som är ärlig och gör ett bra jobb –då kan jag få lust att ge en extra slant till den där välgörenhetsorganisationen, som denna person representerar. Medan en människa som kommer och ska sälja till varje pris, har något enfaldigt vitt i ögonen och är sådär ensidigt inriktad på att sälja så att man får krupp –gör att jag inte får lust att stödja den organisationen. Men, det är klart man är väl olika. Försäljarna på torget av grönsaker, de är påflugna men de är i alla fall roliga. De är spontana. Något man inte direkt brukar kunna säga om många andra försäljare av aktiefonder eller telefonabonnemang, som verkar ha något manus de följer, det är väl någon avdelning som sagt vad de ska säga typ.

Det mesta i det här samhället har förvandlats till något –KÖP och SÄLJ. Många jobb som beskrivits ovan, där heter det att man ska vara säljande. När man sedan tittar på politiker, myndighetspersoner, företagsledare med flera –då är det också mycket sälj nuförtiden, men man kallar det inte sälj. Med retorik förvandlas det till något annat, ”det allmänna bästa”, något som främjar tillväxten, fler arbetstillfällen, ökad valfrihet eller vad som helst de kan hitta på. Nu är det ju många politiker som säger att de ska ”vinna” valet, som att samhällsfrågor skulle reduceras till någon slags lotto.

Det är inget fel med att vara ”säljare”, per se. Det är inte det jag menar. Men, alla vill inte vara säljare, alla passar inte till att vara säljare. Var finns jobben, för dessa människor? Detta är knappast en ny diskussion, redan i Bibeln sa man ”Driv ut månglarna ur templet!”. Men, i dagens arbetsliv vet jag inte om alla förstår det här problemet; kan en platsförmedlare på Arbetsförmedlingen förstå detta dilemma till exempel? Platsförmedlaren har ju order uppifrån att få arbetssökande -ut i arbetslivet. Till vilket jobb som helst? Får man ha några moraliska funderingar?

Såväl höger som vänsterfalangen i politiken, företräder någon slags arbetslinje, som känns ganska onyanserad och omänsklig. Bara du har ett jobb, vilket spelar ingen roll –så är du en god medborgare, som gör ”rätt för dig”. Strunt samma om företaget du arbetar åt ägnar sig åt miljöförstöring i någon annan del av världen, långt bort. Eller ägnar sig åt att fördumma människor, med låg nivå på underhållningsprogram i tv eller låg nivå på samhällsdebatten i nyhetsprogrammen på tv eller radio.

Det här köp-sälj tänket, har smetat ut sig på snart sagt alla branscher. Hur många gånger ska man behöva säga att människan är inte en vara. Hon är inte till salu. Inte ovärderliga naturtillgångar eller ekosystem, heller. Basta!

Det här samhället måste ta tillvara människors olika personligheter, alla färger. I stället för att vilja stöpa alla i samma form. Först går man 12 år i skolan, minst, för att lära sig ”kritiskt tänkande”. Bra! Men, tänk om man kunde få utrymme för det som vuxen, i arbetslivet, i stället för att behöva bli en nickedocka, ett talande huvud, en marionett, någon som inte tänker eller känner eller någon som bara lyder order.

Vad har den lilla människan för val, måste hon reduceras till en ”säljare” av något? Det kanske inte är någon som vill ha en människa som är ärlig och kritiskt tänkande, hon behövs inte i det marknadsanpassade arbetslivet. Måste hon lägga sig till med ”ett vinnande sätt och ett säljande smil”? Kan hon inte bara få vara den hon/han är.

Skog

2008-12-19T02:04:00.000-08:00

Granskog eller granplantering? Eller...?

Helhet

2008-12-17T14:53:00.000-08:00

Såg en konsert på tv ”Holocene”. Sångerska, orkester och kör –sjunger om jordens undergång, den annalkande miljökatastrofen, kan man säga. Detta lämnar ett helare och djupare intryck på mig, än alla forskningsrapporter i världen, eller informationskampanjer om hur man ska spara energi. Kultur behövs, alltid. Den hjälper oss att förstå, den helar, den ger djup, den sätter färg på de fakta vi får oss tilldelade fragmentariskt och ryckvis.

Argument

2008-10-28T12:03:00.000-07:00

Anne Ramberg på Advokatsamfundet, är en av de bästa debattörerna jag sett. Hon är klok och har patos. Inte minst i FRAfrågan, denna lag som ska införas, där svenska folket ska bli massavlyssnade, har hon kunnat säga i från.

Blomma -Åkervädd

2008-10-04T12:32:00.000-07:00

Förändra

2008-09-03T15:48:00.000-07:00

Hur orkar man vara bland idioter, en längre tid? Hur står man ut? Politiker jag har förtroende för, de verkar hoppa av efter några år. Som demokrater/miljöpartister som Al Gore eller Birger Schlaug.

Den hårda stämningen, slickandet uppåt som utförs av vissa som vill uppåt i hierarkin, dumma kommentarer man alltid får. De känsliga ställer sig en bit ifrån. Men de har ingen makt. Varför är det så? Vara känslig, lyhörd –och ha kraft, är det möjligt?!!!

Glitter

2008-08-15T16:52:00.000-07:00

Som glittret på vattnet, när solen lyser på. När någon ser på dina färger, med kärlek. Man vill hoppa till, det spritter till, en rörelse sätts i gång.

Grace

2008-08-15T16:33:00.000-07:00

Hon dansade med grace. Dansen är hennes rätta element. Här får hon uttrycka hela sitt känsloregister (känslor, energier, frekvenser, vågor, tillstånd.). I några sekunder, av väldig koncentration, när hon gjorde en rörelse –det var som att tiden stod stilla.

Hon ger en gåva med sitt uppträdande, till oss i publiken. Sedan är det upp till de i publiken om de kan ta emot det med tacksamhet, eller inte.

För övrigt ser jag en annan danserska sedan. Hon kan tekniken, men hon har ingen grace.

Makt över informationen

2008-06-26T15:59:00.000-07:00

Det här är något jag har märkt ett tag. Att en del personer i sina positioner som informationschef, kommunikationschef –beter sig som robotar, en slags överrationell människa. De reciterar information de fått från den sk ledningen, tex på det börsnoterade företaget och bara ”rapar ur” sig det. Likt en robot, en nickedocka. Bara positiv information säger de ”Vi gör allt vi kan.” ”Vi ska titta på det här” ”Nej, vi har inte vilselett kunderna med vår reklam”. Allt är så in i helvete positivt, att man bara sitter där som tittare och blir helt matt. Det är inte trovärdigt för fem öre, någon som bara reciterar positiv information, aldrig några nyanser, sprickor eller negativ information.

Jag säger inte att alla informationschefer etc. är så här. Jag antar att man som person kan påverka sin yrkesroll. Eller inte. Det verkar som att en del inte är så fria, de styrs ovanifrån hårt.
Sedan detta hur de kommunicerar. De ska väl vara bra på kommunikation, ja det säger ju yrkestiteln. Men alltsomoftast känns det som att ”tala med en vägg”, när jag pratar med dessa personer. För det är bara positiv information de vill ta upp och sprida, inte negativ. De är inte intresserade av öppna samtal och hetlevrade diskussioner.

När det blir mer och mer av propaganda det liknar, går demokratin förlorad i och med detta. Ett demokratiproblem, alltså.

Fördomar och nationalism

2008-06-15T08:56:00.000-07:00

Ja, detta med nationalism är inte ett nytt ämne. Det finns saker som händer omkring mig, som får mig att tänka till. Och jag vet inte alltid om jag ska skratta eller gråta. Jag såg fotbollsmatchen i EM på tv mellan Sverige och Grekland. En av kommentatorerna säger efter matchen ”Åh, i dag är jag stolt över att vara svensk!” –Va, men det är inte du som har gjort målen, får jag lust att säga. Sedan talade jag med en man från Kurdistan. Han berättade för mig att, Alla kurder är snälla. Va, säger jag –men så kan du inte säga… Sedan läser jag i Friskis och Svettis tidning, en yogi som uttalar sig (han är någon slags mästare i yoga), ”I Indien är alla som en stor familj”. Va, hur kan han säga så, och han säger sig vara upplyst han om någon borde väl veta.

Det är lätt att generalisera och dra alla människor över en kam. Men ofta är det fel, fördomsfullt och kan gå över gränsen och bli obehagligt och, ja rasistiskt.

En sportkommentator säger även en lustig grej, han säger att någon spelare gav uttryck för ”svensk stålvilja”. Va, svensk stålvilja, vad är det, det har jag inte hört talas om. Rysk stålvilja, japansk stålvilja, libanesisk stålvilja… Nog för att man brukar tala om finsk sisu, typ envishet, uthållighet, kampvilja -men svensk stålvilja? Ja, det skulle behövas för att omkullkasta regeringens planer på en ny FRAlag, där FRA tillåts att övervaka svenska invånares e-post, sms, telefonsamtal. Vi får se vad som händer på onsdag, då omröstningen i riksdagen sker. Jag hoppas verkligen att denna lag inte tas i bruk.

Ekorrhjul

2008-06-07T07:21:00.000-07:00

Läser en insändare till en psykolog i en dagstidning. Läsaren är deprimerad och tycker att livet känns som ett ekorrhjul. Jobba, sova, äta, betala räkningar etc. Visst, som psykologen säger att det är dags för mannen att ändra inställning, och försöka ”hantera” problemet. Å andra sidan kan jag tänka att –men livet som vi strukturerat upp det, arbetslivet med den sk 40timmarsveckan –det kanske är det som är ”problemet”, som vi ska ”göra” något åt.

Det är inte alltid inställningen det handlar om hos den enskilde. Strukturerna är svårare att ge sig på och ändra, men det hindrar väl inte att vi kan göra ett försök? Varför lägga allt ansvar på individen, att det är hon/han som ska ändra inställning, när individen inte har något val egentligen, annat än att inrätta sig i 40timmarsveckan. En ekorre i ett hjul, alltså. Ett hjul som inte passar alla, vi är alla olika individer. Behöver jag säga att jag är för en arbetstidsförkortning, att vi delar på det arbete som finns?

Tok

2008-05-03T15:11:00.000-07:00

Apropå Tidemans program i tv8, om honom själv som söker upp arbetsgivare i media och kulturvärlden som gett honom nobben tidigare. Någon som kanske känner sig vilsen, inte har fått så mycket kärlek, är kreativ störtar in på redaktionen. Rufsig i håret. Redaktörer och chefer tycker att han är en besvärlig, känslosvallande, frispråkig typ och drar öronen åt sig.

Samtidigt sitter ett nyhetsankare i sminkrummet inför sändning. Hon har heller inte fått så mycket kärlek, men i stället för att erkänna denna kyla hon fått utstå, sminkar hon sitt fejs, ler stort, medan ögonen ser konstiga ut. Falsk. Slutsats: De som vågar stå för sin svaghet, de får inga jobb (chefer blir rädda). Medan de som döljer sin svaghet, spelar teater, sätter in sin frusna själ i en falskt glad kostym (detta genomskådas med all sannolikhet om några år) de får jobb. Om man inte vill spela teater, är ens lott att vara ute i kylan, då?

Temperament

2008-03-31T16:57:00.000-07:00

Tänk om man kan hitta en uppgift här i livet, där ens temperament kommer till sin rätt, i stället för att vara ”i vägen”.

Som programledaren Sverker Olofsson i tv:s Plus. Han är som klippt och skuren för rollen att vara på konsumenternas sida. Hade han haft en annan roll på en arbetsplats kanske människor tyckt att ”Måste du vara så arg, irriterad och upprörd, jämt? Vad jobbig du är!” Men i den här rollen fungerar det perfekt med denna upprördhet och ett driv som hela tiden för samtalet vidare.

Eller poeten Kristina Lugn, hon skulle nog inte passa på en akutavdelning på ett sjukhus. Som poet och kulturarbetare lever hon som i en egen värld, och berikar andras liv genom att vara underfundig, humoristisk och ha ett annat tempo än det gängse rådande.

Samhällsansvar-Vinst

2008-03-24T04:53:00.000-07:00

Hör ett inslag i radioprogrammet Dagens Eko, där Maud Olofsson uttalar sig om att bensinmackar eventuellt ska läggas ner i glesbygdsområden. Det är förskräckligt, tycker hon. Är det oljebolagens sak att ta ansvar för det, när mackarna inte lönar sig ekonomiskt i glesbygden, frågar reportern. Ja, det är det. Företagen måste ta sitt samhällsansvar. För de verkar i samhället, något sådant säger hon. Jag tar mig för pannan. Företagen har inte något samhällsansvar, inte som strukturerna ser ut i dag. Det enda de är ute efter, är profit. Största möjliga vinst. Det vet väl varenda människa, det borde väl Maud Olofsson som är näringsminister också veta.

Jag blir trött på dessa korta nyhetsinslag, där någon får säga flera meningar, som ofta är rent dravel, helt oemotsagd. Kunde inte reportern fått ställa en motfråga: Så du menar att företagen har ett samhällsansvar, hur kan de ha det när deras primära mål är att göra högsta möjliga vinst? Tänk om vi kunde börja med de slags företag som de har i Bangladesh, där företagens primära mål inte är att gå med vinst, utan att gå med plus minus noll (Muhammad Yunus idé med en bank som ger mikrolån till entreprenörer). Vem vågar börja?

Hyckel

2008-03-14T06:25:00.000-07:00

Den ena handen vet inte vad den andra handen gör. Stockholmspolitikern Christina Axén Ohlin sa i en intervju att musiken hade varit en räddning för henne, när hon var utbränd förra hösten. Till och med komponerade hon musik, som hon sa. Sunt, tänker jag. Samtidigt vill Stockholms borgerliga politiker dra ner på tjänster i Kulturskolan i staden. En skola där barn och ungdomar kan spela instrument, sjunga, måla etc.

Varför ska de dra ner på lärartjänster där, är min fråga. Barn och lärare verkar trivas. Kultur kan göra att man får rötter och det minskar detta att man har ingenting att göra, ingenstans att vara som är så vanligt bland ungdomar till exempel. Det förebygger våld och psykisk ohälsa i samhället. Som tydligen politikern Jesse Jackson i USA sa ”Jag vill se bra skolor i dag, i stället för dåliga fängelser i morgon”.

Men Axén Ohlin med flera politiker, kan tydligen inte lägga ihop ett och ett. Musik är bra för henne, men för barn och ungdomar är det tydligen inte så viktigt.

Arbete-miljö

2008-03-10T18:41:00.000-07:00

En diskussion som jag efterlyser handlar om arbetstillfällen och miljö. Arbetslöshet är något ont, och vi vill ha så många arbetstillfällen som möjligt, säger man. Då är frågan, vi vill ha en bra miljö också, och ibland kan dessa två krocka?

Många arbeten handlar om att inverka på, förstöra eller exploatera miljön. Om man har ett arbete där man förstör miljön, är det då bra att man har detta arbetstillfälle och gör ”rätt för sig”, som det heter? Knappast, inte i långa loppet i alla fall, även om det kan vara bra för kortsiktiga siffror, som tillväxt.

Vi behöver mat, värme, prylar och måste alltså hämta dessa från naturen. Råvarorna, alltså. Problemet är att vi exploaterar naturen för mycket, vi har blivit så effektiva de senaste 100 åren, då vi gått in i vårt slit och slängsamhälle. Jag läste en siffra att det skapats en sex tusen nya jobb i Stockholm det senaste året (DN, 6 januari 2008), det låter inte mycket i mina öron. Det bor ju nästan två miljoner i den här staden…

Förr i tiden var det många, många tusen människor som arbetade i jord- och skogsbruk, och fiskerinäring i Sverige. Och säkert i gruvan också, det vet jag inte. Ja, men det behövs inte i dag, säger någon –vi har ju effektiviserat så, med en massa robotar, maskiner, trålningsverktyg och handelsgödsel. Ja, men det är just det som är problemet, för miljön. Tro inte att naturen inte påverkas om det huggs ner träd för hand, eller om det kommer stora skogsmaskiner som kan ta alla träd i sin väg. Eller åkrar som är stora till ytan, ingen variation, samma gröda år efter år, handelsgödsel och bekämpningsmedel. Den biologiska mångfalden utarmas av allt detta.

Och, den biologiska mångfalden är central, för vår överlevnad. En art hit eller dit, det är väl inte så viktigt kanske någon säger. Jo, för allt hänger ihop, vi kan inte veta alla pusselbitar i ekosystemen, vilka arter som är extra känsliga, vilka arter som blir som den fallande dominobrickan som får alla andra på fall. Förstör vi livsmiljön för en art, kan en hel näringskedja förstöras, bli ur balans. Det är med naturen, som med oss människor, vissa arter är mer känsliga om man börjar stöka till i miljön omkring dem. Det är bra, att det finns arter som säger till då, hallå nu är det något som inte stämmer, jag vill ha gräs av en viss höjd omkring mig, blir det för högväxt omkring mig, kan jag inte klara mig.

Ja, men vad ska vi göra då? Gå tillbaka till stenåldern, eller så som vi hade det för hundra år sedan? Nu har vi andra förutsättningar, andra problem, andra möjligheter. Ekologisk odling, är något som är ett steg i rätt riktning, då man odlar utan kemikalier. Jag tror att om vi vill värna om miljön, då kommer det att krävas fler människor i arbete än i dag, i jord- och skogsbruk. Vi kanske måste arbeta mer med händerna, igen… Det behöver inte vara så märkvärdigt. Tangenttryckande i all ära, lite jord mellan fingrarna är väl något som kan ge en rötter?

Det behövs fler människor, då det tar längre tid, att ta ut saker ur naturen, på ett varsammare sätt. Ska man exploatera naturen, då är det bara att gå med en stor maskin över marken, (nu överdriver jag lite, men ändå), som förstör en massa annat också av bara farten. Det är inte särskilt svårt, med de maskiner och den teknik vi har i dag. Inte behövs det många människor till detta, heller.

Men, vi kan inte fortsätta på det sättet, att exploatera naturen som om vi vore enväldiga härskare här på jorden. Vi är en del av naturen. Våra hjärnor och vårt intellekt, har inte varit särskilt smarta, då de tagit oss in på en väg då vi förstör vår egen livsmiljö.

Ska vi lyssna på naturen och vara varsamma om den, då tar det längre tid och det behövs fler människor till detta, att få mat, värme, prylar etc. Min tes är alltså att det kommer att bli fler arbetstillfällen i jord- och skogsbruk. Och säkert även i förlängningen, i livsmedelsbranschen.

Absurd tillvaro

2008-03-10T17:58:00.000-07:00

Som mycket yngre än vad jag är nu, brukade jag dras till dokumentärprogram om Ryssland. Ja, jag vet inte varför. Men så var det. Ofta skildrades en hård tillvaro, där människor behandlas som slavar. Kulturen däremot, blomstrade.
Det absurda i tillvaron behöver jag inte söka efter så långt bort. Inte nu längre. Arbetslivet i Sverige, är i mina ögon helt underligt. Underliga koder. Stelbent. Skitsnack på arbetsintervjuer. Plattityder och klyschor i platsannonsen. Detta att antingen är du inne, eller så är du ute. Portkoder till arbetsplatsen, är du med eller inte? Examina, har du rätt examina, eller inte? Se till att inte bli ovän med din arbetsgivare, du kan ju behöva referenser senare. Linjära CV:n.

Suck

2008-03-05T15:45:00.000-08:00

Smältvattnet rinner ner för berget. Istappar hänger ned. Jag bryter av en istapp, ett sprött, ihåligt ljud. Det suckas någonstans ifrån. Är det ett djur eller smältvattnet?
Sångsvanarna ligger i vattnet. När de sticker ned sina huvuden under vattenytan, är det bara vita öar kvar. Det ser ut som isflak i vattnet. Är det ett isflak eller en svan?
Mossorna är frysta. Några blåbärsris vid en forsande bäck har frusit till, och står som glasskulpturer.

Rörelse

2008-02-29T09:02:00.000-08:00

Genom kroppsrörelser, sprider du ut intelligensen! Den kommer ut i kroppen. Den sitter inte bara i huvudet, tex som efter att du suttit och grubblat, läst, skrivit eller räknat. Det är risk att den blir kvar i huvudet, annars. Det blir trångt, lätt. Du får ingen helhet. Du kommer kanske inte i håg lika bra, heller. Även kan det kännas som att det blir en belastning, huvudet blir tungt, så tungt av all kunskap. Genom att röra på sig, öppnar man för livsglädjen.

Övervakningssamhället, en brist på tillit.

2008-02-29T08:41:00.000-08:00

Jag tänker ofta på det, att många i den sk moderna tiden är dåliga på att läsa av ansikten. Arbetslivet är många gånger rationellt, och dessutom ska allt mätas, nuförtiden. Lär du dig att läsa ansikten och kroppsspråk, kan du lita mer på din intuition och behöver inte en massa kontrollsystem för att undvika att bli lurad eller för att våga gå utanför dörren, eller för att som arbetsgivare anställa folk. Sedan får man räkna med att det alltid kommer att finnas charlataner. Ja, vi kan säga adjö till det här förbaskade kontrollsamhället, som vi håller på med att utveckla.

Bli gatusmart, eller ha övervakningskamera? Jag föredrar att ha tillit till människor, sedan finns det alltid några galningar och de får man handskas med om de dyker upp. Men, man kan inte straffa en hel befolkning, för att det finns några galningar. Problemet är att det verkar inte längre som att det är några enstaka galningar eller kriminella ligor, man vill åt. Det lutar mer åt oliktänkande. Och då hamnar vi i en, diktatur.

Information = objektiva fakta eller Information = reklam?

2008-02-20T04:46:00.001-08:00

Det råder en förvirring på området som kallas information. I alla fall för mig. Vad är information? Något helt neutralt, objektivt, nästan själlöst eller reklam för en tjänst, en vara, en kommun, ett företag, en organisation, en person eller ett sätt att leva? Ordet information verkar kunna inbegripa mycket, nästan att man kan slänga ur sig ordet, och det betyder liksom ingenting. Man har inte tagit någon ställning, man bara säger att det är ”information”. Ungefär som propaganda.

Det har kommit en mängd yrken de senaste åren inom informationsbranschen: exempelvis informatör, kommunikatör, PRkonsult och omvärldsanalytiker.

Många av dessa rätt nya yrken är svårbegripliga för mig. De glider dessutom in i varandra; det allmänna, det privata, det statliga, det företagsaktiga. Kriterier för ett journalistiskt arbetssätt brukar vara objektivitet och neutralitet. Förvisso ett orimligt mål, att vara neutral till hundra procent. Om man vore helt neutral, skulle man vara en robot. Men jag fattar hur man tänker, i alla fall. En grävande journalist drivs av att söka sanningen.

Många informatörer på en kommun eller ett företag sak samma, deras uppdrag eller arbetsuppgift verkar vara att förmedla positiv information, medan däremot negativ information ska man inte ta upp. Det ska man inte låtsas om, eller rentav tysta ned i värsta fall. Är inte det en fråga om manipulation av information, då?

Är det ett hederligt arbete, eller är det mer som att arbeta med renodlad reklam? Gränsen är inte helt klar, för mig. Kanhända att man som informatör om man är rakryggad, får stå på sig, för att även få ta upp så kallad negativ information. Vem minns inte informationschefen på ett reseföretag som under Tsunamin, var rakryggad, och sa som det var direkt, i stället för att försöka försköna bilden.

Om jag ska flytta till en annan kommun vill jag ha reda på positiv likväl som negativ information. Jag räds inte av att ta del av den så kallade negativa informationen (exempelvis miljöproblem, brist på arbetstillfällen, långa vårdköer, hög brottslighet vad vet jag). Många kommuner verkar vilja se på sin struktur, verksamhet som att det är ett företag. Det tycker jag är förvirrande, då kommunen drivs av skattemedel.

Kommuner framhäver en bild av sig själva som att de är ett attraktivt företag som vill locka till sig kunder. Om de sedan i första hand vill locka till sig ”kunder” som är välbeställda, då innebär detta i slutändan att de sviker de som är fattiga. Någon som vill locka till sig kunder, kanhända sträcker sig lite för långt, och förskönar verkligheten, väljer att inte visa viss information. Detta är ett demokratiproblem. Medborgarna har rätt till all information, positiv såväl som negativ. Jag tycker inte att exempelvis en informationschef på en kommun, ska sitta som ett filter mellan den så kallade verkligheten, och en bild av kommunen som man vill skapa. En förskönad bild.

I Dagens Industri läste jag att en idrottsstjärna fått ett arbete med informationsfrågor, på ett börsnoterat företag. Informationsfrågor, det låter det… Varför inte säga marknadsföring eller reklam i stället? Jag tycker att man ska benämna saker vid dess rätta namn.

I en notis läser jag att man söker en journalist till en tidning för ett fackförbund. Man vill att denne ska skriva informativa och säljande texter. Säljande? Varför söker de en journalist då, kan de inte skriva att de söker en person med bakgrund i reklam?

Information i all ära, är det reklam man håller på med, tycker jag att man ska benämna det som reklam, i stället för att missbruka ordet information.

Press

2008-02-18T14:33:00.000-08:00

I Svt säger hallåan i trailern, ”Vi fortsätter att leverera film”. Jag rycker till av användandet av ordet ”leverera”. Det låter som att Svt är ett företag med mål som ska uppfyllas, enligt någon kravprofil. Vems kravprofil?

Politik

2008-01-31T13:43:00.000-08:00

Jag skulle ALDRIG kunna tänka mig att jobba i politiken, säger kvinnan med eftertryck. ALDRIG… Jag tvivlar inte på att hon menar vad hon säger. Hon menar att det är lågt i tak där, det politiska spelet etc. Själv har hon arbetat i andra branscher, nu arbetar hon som en slags karriärrådgivare. Hon poängterar till mig att jag måste kunna sälja mig själv. Som en vara, då? svarar jag. Jamen, du måste kunna sälja dig, annars kan du aldrig få någon som anställer dig.

Spel som spel. Det är spel överallt, verkar det som. Vilket spel är minst outhärdligt?
Om människor inte har någon tilltro till politiken. Tycker de att de lever i en demokrati, då? Det kan man väl knappast anse. Varför gör inte människor revolution mot systemet? Även om storföretagen har mer makt än politikerna just nu. Då får väl politikerna ta tillbaka makten från marknadskrafterna, sätta ned foten!

Sammanträde

2008-01-31T12:05:00.000-08:00

Jag går i väg på ett möte i stadsdelsnämnden. Alltså som nyfiken medborgare, jag är inte ledamot. Efter två timmar av frågestund, och beslutsärenden som gås igenom. Jag ser ett litet kryp komma gåendes på marmorgolvet under en stol. Jag tänker att det är skönt att det finns en levande varelse, i detta rum. Tänk om denna insekt kunde ta in allt vad som hänt medan den befunnit sig på golvet gåendes framåt i svängar. Allt prat, kroppsspråket där man hugger av underkroppen. Ja, man måste vara ”uppe i huvudet” för att hänga med i pratet, för språket är sådant; betänkande, yttrande, remiss etc.

Tänker också på en delikat sketch i tvserien Grotesco, där några akademiker sitter i ett slags möte eller vad det är. De är gråa, analytiska in absurdum och de är underkroppslösa.

Lur

2008-01-26T14:02:00.000-08:00

Läste i en artikel (Svd) att en tupplur, på en 90 minuter mitt på dagen, gör att man får bättre långtidsminne. På vilka arbetsplatser har man möjlighet till det? Inte särkilt många. Va?

Jag önskar att vi kunde arbeta mindre, och ha mer tid för varandra. Sex timmars arbetsdag kan väl vara ett steg i den riktningen.

Olika

2008-01-21T09:18:00.000-08:00

Handläggaren på Arbetsförmedlingen frågar mig om planer, mål och projekt. Jag svarar att jag har inga sådana. Jag vill följa min intuition. Då tycker hon att det är synd om mig. Det är så det brukar vara…

Syn

2008-01-21T07:55:00.000-08:00

Det är flum med känslor, det kan en del vuxna säga, exempelvis i affärslivet eller i vilken annan bransch som helst, egentligen. Man kan vända på det, och säga att de slarvar med känslor. Att hantera känslor är en konst. Kräver finess. De är mångsidiga, mångbottnade, likt ett prisma.

Ljud-Oljud

2008-01-15T09:57:00.000-08:00

Jag går en gångväg över E4:an. Ett trafikljud utan dess like. Mina öron sluter sig. Jag känner mig utmattad och ja, nästan ilsken.

Sedan går jag på en träbro över en forsande bäck. Detta ljud berusar mig. En kontakt mellan något därute, och något inuti mig. Vatten i min kropp, och vatten i bäcken. Det är samma sak.

Is

2008-01-06T11:30:00.000-08:00

Ett land utan omvårdande och läkande kvinnor, blir ett kallt land.

Komik

2008-01-04T15:14:00.000-08:00

Filmen ”Semestersabotören” av Jacques Tati, vilken pärla! Vad komisk människan är utan att veta om det, knappt. Den är politisk också, på ett sätt man inte är van vid. På ett lättsamt sätt, utan slagord. Den materialistiska människan, vad mycket bestyr hon har. Det vore enklare utan alla dessa manicker och prylar. Så uppfattar i alla fall jag det.

Det sociala spelet när människor är i grupp är ofta just –ett skådespel. Det missförstås, tas i för mycket eller för lite, härmas, krumbuktas, blir tillgjort med märkvärdiga ord som upprepas, revirtänkande, fåfänga som tar plats etc. Olika grupper, olika regler. Lugnt anpassa sig till gruppen eller revoltera eller lämna gruppen.

Förra året bjöd Sveriges Television på utmärkta humorprogram. Serien ”Mia och Klara” om relationer mest, på pricken! Sedan ”Grotesco” som var ordentligt samhällskritisk, jisses! De fångade mycket av de stämningar som finns i samhället i dag, vred till, och det blev helt absurt. Faktum är att de visade på en mycket hård tillvaro, betydligt mer hård än för en trettio år sedan. ”Semlons Gröna dalar” som visas på tv nu, Povel Ramels serie från 1970talet, den är också till viss del samhällskritisk, men det är en annan ton. En mer hoppfull, sådan.

Snett

2008-01-04T06:08:00.000-08:00

Om du skövlar naturen, får du pengar.
Är du aktsam om naturen, får du inga pengar.

Det här kapitalistiska systemet. Tillväxttanken, gör mig tokig. Vi är en del av naturen. Vi kan inte sätta oss över den, med hjälp av ekonomiska, abstrakta teorier om tillväxt, som grundar sig på fel antaganden. Vi kan inte ta ut mer av naturen, än vi ger tillbaka. Enkelt, självklart, egentligen. Tar vi ut mer, än vad vi tillför slår naturen tillbaka, med all rätt. Vilket sker, i dag.

Man kan inte äta pengar. Vad är det människan vill bevisa, med sina ”smarta” tekniska uppfinningar, som förstör miljön? Att hon är korkad? Naturen kräver egentligen ingenting av oss, vi får bara vara. Men vi tar inte tillvara detta, ser inte detta, uppskattar inte detta. I stället har vi skapat ett prestationssamhälle, där man lever linjärt, med en ständig stress, som gör att vi inte kan se skogen för alla träd. Ser inte naturen, för alla prylar, all asfalt i vägen. Och allt ska gå att mäta, inbillar vi oss. Men naturen kan inte mätas. Den bara är.

Man kan välja att leva livet som en kapplöpning, eller som en slingrande resa. Springer du, är risken stor att du missar själva livet. Vågar du inte, se dig omkring? Intellektet har blivit större än hjärtat, det blir en obalans. Människan som härskare över naturen. En ständig otillfredsställelse, rastlöshet, oro. Man kan alltid ta ut mer, pressa ut mer, skövla, tygla, effektivisera, mekanisera. Göra naturen ”själlös” och till ett offer, för våra nycker. Girigheten, för med sig detta. För det är som ett slags beroende, med ett behov som ständigt måste stillas och en drogberoende ser inte klart.

I grunden ligger ett förakt för sig själv. Att man inte duger som man är. Du duger som du är. Det säger naturen till oss, hela tiden. Om du lyssnar.

Språk i jobbannons

2008-01-02T14:09:00.000-08:00

Jag hakar upp mig på meningar i platsannonser, blir så trött.

ett brett kontaktnät inom forskarvärlden är ett krav.
Rätt person är social med god förmåga att hantera externa kontakter

Detta står i en platsannons för ett arbete på Kemikalieinspektionen. Det står att de vill att man ska kunna ditt och datt, fakta och ha den och den examina. Hittills är jag med, det är ju ett faktabaserat arbete med tillståndsprövningar. Men detta att det är ett krav att man har ”ett brett kontaktnät inom forskarvärlden”. Vad menar man med det? Det är oklart, otydligt, enligt mitt sätt att se. Att man kan ringa en professor mitt i natten, att man är gift med en, att man fikar med en grupp doktorander en gång i månaden som man forskade tillsammans med? Om man är ovän med någon, man är faktiskt inte sams med alla, men man är vän med fler än man är ovän med, kan man hoppas.

Det låter så neutralt och blodfattigt detta, att ha ett brett kontaktnät. Jag gillar det inte. Det är som att livet, liksom kommer på undantag, framför ett sk extrovert arbetsliv, där man ska ha breda kontaktnät, oavsett om man har något gemensamt med personer eller inte -som en robot.

Einstein och Bohr, de träffades på något vetenskapligt möte. Var väldigt osams under vissa tider. De hade olika uppfattningar om atomens uppbyggnad. De var engagerade för att inte säga passionerade –inte något kallt, neutralt ”Jag har ett brett kontaktnät”. Fånigt, så det förslår.

Kommunicera

2007-12-11T06:39:00.000-08:00

När man säger i platsannonser etc. att man ska vara bra på att kommunicera. Då menar man en viss typ av kommunikation, verkar det som. Inte att läsa av andra människors auror, ordlös kommunikation. Utan man menar kommunikation med ord. Okänslig kommunikation i många fall, där man bara drar sin grej, håller låda, kränger sin vara, sprider ut informationen –oavsett mottagare, hur mottagaren mår och känner sig. Om mottagaren vill ha informationen, om mottagaren blir informationsstressad etc. Om mottagaren känner sig sedd etc. Jag kan tycka att man kan säga det, att det är den typen av kommunikation man menar, i tex en jobbannons. För det är inte självklart, när man läser en platsannons för första gången, lyckligt ovetandes om vad det är för anda och tempo som råder i arbetslivet nu.
Kanske handlar det mycket om att ”göra sin röst hörd”. För i dagens samhälle har detta blivit allt viktigare. Från att kunna ha viskat fram vad man vill, till att man måste skrika, och nästan använda megafon för att kunna ”kommunicera”, som man säger.
Jag vet inte, vill jag vara med, i detta? Vad göra, försöka förändra inifrån, från tex en arbetsplats eller utifrån som iakttagare, tex skribent?

Ansvar

2007-12-09T07:59:00.000-08:00

Vd:n för ICA Sverige AB uttalar sig i media (DN), efter skandalen med fusket med datummärkning av köttfärs.
-Vad är ditt ansvar? frågar reportern.
- Jag är ansvarig för varumärket i Sverige, svarar han.
Min tanke om en chef för ett företag som ICA är att han skulle svara; att vi har bra mat, och att de anställda mår bra. Typ, något sån´t. Men han säger, att Jag har ansvaret för varumärket ICA. Det känns overkligt, på något sätt. Det är teoretiskt, snarare än fysiskt.

Marionett

2007-12-03T13:20:00.000-08:00

Såg just miljöminister A. Carlgren i Aktuellt. Han är bra på att vifta med händerna. Helt omotiverat.

Nickedocka

2007-11-25T05:06:00.000-08:00

Jag ringer mannen som ska vara parkingenjör. Det är skräpigt på slänten i parken, det har det varit i flera år. Ska ni plocka skräp där? Ja, det ska vi. Jaha, vilken slänt säger du. Mot X X:s väg. Jaha, säger du det.. säger han och låter alltid lika förvånad som God dag yxskaft. Jag undrar, om han någonsin har varit i parken ens, eller sitter han bara bland sina papper på kontoret? Även frågar jag om de brukar plocka skräp vid strandlinjen. Det flyter ju in skräp från Mälaren, hela tiden, säger jag. Jaha, vid vattenlinjen, säger du det… God dag yxskaft igen. Ja, jag ska säga till om det.
Varför är det ingen som lyssnar på medborgares synpunkter. Det känns som att jag hör hur han sitter med telefonluren någon decimeter från örat, jobbigt, nu är det en medborgare som ringer och har klagomål, igen. Och varför är han inte ute i markerna och rör sig? För att han sköter om att personal åker ut och tömmer papperskorgar. Men dessa pappersnissar. Tjänstemän som inte tycker någonting, bara lyder order från vad politikerna sagt. Du får ringa till politikerna, säger de till mig ibland. Ja, jag får väl göra det, då.

Linjer

2007-11-22T04:16:00.000-08:00

Det finns inget sånt som två parallella linjer, sa matematikern. Va?, men det har jag sett, vad är detta? tänker jag. När man drar fysiken till sin spets, då blir det metafysik. I universum är nog allt krökt, allt går ihop liksom.
Matematik är egentligen bara en konstruktion av människan. Matematik är inte logiskt, säger han också. Vad är det som säger att ett plus ett är två? Detta är uppochnedvända världen, man kan knappt tänka sig det.

Flicka

2007-10-27T06:19:00.000-07:00

Flickan, ömsint och med runda linjer, hur hör hon hemma i den här teknokratiska världen?
Hon är inte välkommen.
Jag ger plats i mitt bröst, åt flickan i mig. Medan jag tar in hårdkokta fakta om världen, och tittar på powerpointpresentationer med bokstäver och siffror och staplar. Flickan med runda linjer, tränger i mitt bröst och håller andan, en stund.

Trampa i från

2007-10-26T11:22:00.000-07:00

Trampa i från med foten. Fotsulor. Visa fotsulan. Hela fotsulan i.
Dans som har mycket fötter, verkar vara bra för mig. Klampa i golvet. Jorda. Kontakt med marken. ->tillgång till kraften.
Hela vår kultur är uppfostrad i föreställningen att himmel är finare än jorden. Vad är det för något?
En blomma kan knappast blomma om den inte har stjälk, rötter. Man kan se på kroppen som ett träd. Den nedre delen av kroppen, är rötterna som strävar nedåt. Medan den övre delen vill sträcka sig mot himlen, som trädets grenar, löv. Vacker liknelse, tycker jag.
Balans mellan himmel och jord. Det är som två olika sätt att se på världen. Den ena är förutsättningen för den andra. Tillsammans blir de en helhet.
Men i bland kan man bara titta på en sak i taget. Som att i bland spanar man efter fåglar och tittar högt i skyn, medan en annan dag går man och tittar nedåt och tittar efter mossor och svamp. Himmel och jord berikar och kompletterar varandra, kan man säga. För att ha kraft att vara uppe i himlen och göra piruetter, måste man ha rötter. Nu finns det visst några växter som har luftrötter, men de tillhör undantagen.

Luft

2007-10-26T11:02:00.000-07:00

Ser en religiös grupp (religiös eller andlig, sak samma i det här fallet) stå och sjunga och spela på stan. De är fina på sitt sätt, klädda i ljusa kläder. Hjälp, de har ingen jord. Det är bara himmel.
Jag som är yr, illamående i dag. Det är inte bra för mig, det får mig att bli ännu mer vinglig på benen än vad jag redan är. Jag tittar på dem och går in i klädaffären bakom.

vetenskap in absurdum

2007-10-04T14:51:00.000-07:00

För några veckor sedan såg jag ett debattprogram med en representant från föreningen Humanisterna (de står för någon slags ateism, vad jag förstår.)
Snart vill de väl förbjuda sagor för barn, då det inte är vetenskapligt belagt. Har de hört talas om något som heter höger hjärnhalva, med färger, känslor, drömmar, irrationalitet? Eller är det bara vänster hjärnhalva med logik, rationalitet, vetenskaplig bevisbarhet som gäller för dem?
De åsikter som denna förening står för är djupt inhumana och ja, farliga. Jag tycker faktiskt synd om dem.

Konkurrens

2007-09-06T16:59:00.000-07:00

Konkurrens är bra…. detta hör man ofta människor säga. Visst, det kan vara bra att det finns flera mjölkproducenter, så att man kan hålla priset nere på mjölk. Men, jag hörde just om ett stort läkemedelsföretag i USA, som hållit tyst om biverkningar av ett läkemedel de sålde, för att det är inte bra att det kommer till allmän kännedom, då vi har konkurrenter. Förlorarna blir då konsumenterna, i det här fallet människor med psykiska sjukdomar. Konsumenterna har blivit grundlurade och skadade för livet. Samtidigt är väl i och för sig grundbulten, att företaget vill ha vinstmaximering. Vinst till varje pris, även om man blir tvungen att ljuga tex.

Konkurrens kan vara bra, det kan inte vara bra. Det beror på, för vem, när, hur. Det vore önskvärt om människor kunde uttrycka sig lite mer nyanserat vad gäller denna fråga.
I marknadsekonomin verkar det tyvärr ofta bli så att det är några stora företag som blir stora som jättar, de kan köpa upp konkurrenter, och vips, har vi bara en aktör, ett monopol. Jag tycker att det blir som kommunism, fast bakvänt.

Konkurrens i resebranschen, ja flygpriserna är ju rätt billiga. Fast hur blir det med klimatmålen? Konkurrens i mediabranschen, ja det är väl bra att så många röster som möjligt får höras. Å andra sidan verkar det som att man måste vara rätt högröstad nuförtiden, och prata snabbt, för att få ett utrymme. Konkurrens i energibranschen, ja, det verkar väl vara lite si och så med det. Konkurrens i skolan. Visst kan det behövas måttstockar för att mäta kunskaper, å andra sidan kan det lätt bli att man jämför sig själv med andra hela tiden, i stället för att utgå från sig själv och sina unika behov och grundförutsättningar. Konkurrens i vården, tja kanske, samtidigt tycker jag inte att man ska tjäna pengar på att människor behöver vård och omsorg, eller i alla fall inte att det är det primära syftet.
Konkurrens i parning, ja där är det nog alltid så, och det är väl bra. Man ska inte nöja sig med första bästa. Konkurrens på scenen, jo där är det nog alltid konkurrens. Därför blir jag alltid så upprörd när jag ser en medelmåttig artist ha huvudrollen i tex en musikal. Vad är detta, det finns väl många som står på kö, som kunnat ta denna artists plats? Jag får lust att ringa till någon slags klagomur.
Ja, det finns mycket att säga om detta. På senare år har jag börjat längta efter en kultur där man mer samarbetar, i stället för konkurrerar med varandra. Många naturfolk lever i ett samhälle där man samarbetar, i stället för att konkurrera. De strävar efter det gemensamma bästa, på något sätt. De är nog intelligentare än vi, i vår sk moderna värld, på det sättet.

Lyssna

2007-09-05T15:47:00.000-07:00

Om man bara lyssnar till orden, det man säger, fakta. Och inte på det man säger mellan raderna. Då tycker inte jag att man lyssnar.
Ok, vissa vill inte lyssna. Men vad ska de då fylla tiden med? Mera fakta?
Ja, det är väl inte mitt problem. Men kvar finns en känsla av ett övergivet barn. Hos båda parter, antar jag. Hur vore det om man stannade kvar en stund, och tittade på barnet. Tala med henne, som en filmtitel säger. Det är värt all tid, i världen. Strunta i sekunder i rampljuset, det är den verkliga tiden det handlar om, vilka stannar upp, vilka stannar och ser dig. Jag inser att man får vara tacksam för de få människor som gör det. Stjärnorna lyser klara på natthimlen. Vi ger varandra ljus i mörkret.

Växla

2007-08-01T16:56:00.000-07:00

Det är roligt, att växla tempo. Jag blev provocerad när jag hörde en tvkock säga att ”Man ska inte vara rädd för att krydda. Tänk efter, det är den kryddiga maten man minns, inte den milda.” Jag tycker om stark mat, men jag tycker även om mild mat. De kompletterar varandra. Som med allting annat, yin och yang, ljus och mörker, dag och natt. Fanns inte det ena, skulle man inte uppskatta det andra. Ibland behöver man en delikat fingertoppsberöring, ibland behöver man att någon skakar om en med kroppen. Ibland vill man vara ensam, ibland med en massa människor. Ibland vill man ta det lugnt, ibland vill man dansa till medryckande musik. Ibland vill man argumentera sakligt, ibland vill man bara sjunga en sång. Ibland vill man vara inomhus, ibland vill man vara ute i friska luften. Ibland vill man sova, ibland vill man röra på sig. I bland vill man leka, i bland vill man inte göra någonting. Ibland vill man inte äta, i bland vill man äta. I bland…

Fragmentisering av tiden

2007-06-29T13:08:00.000-07:00

På bussen till Stockholm. En lång resa. Ett vackert landskap utanför fönstret. Någon timme innan vi börjar närma oss Södertälje, börjar en mamma i ett säte en bit från mig, att ringa i mobilen, alternativt att den ringer. Jag blir lätt irriterad av mobilprat, och tar ett djupt andetag. Mamman talar på ett lugnt och trevligt sätt. Ändå, jag blir irriterad. Säg att hon ringer en fyra, fem samtal den sista timmen. Bussen kanske är lite försenad, jag ska fråga busschauffören, ja bussen är tio minuter försenad etc. Bussen kommer en kvart senare än det var tänkt. Hennes familj står och väntar. Jag kan inte annat än tänka att om hennes familj får stå och vänta en femton minuter på stationen i den varma kvällen, det är väl inte hela världen. De kanske möter någon jättetrevlig människa där, eller ser något roligt. Varför kan man inte låta livet ha sin gång? När mamman ringer så ofta, blir det att hon ”styckar upp” tiden. Dels för henne själv och sina nära, och dels för sina medpassagerare som tvingas lyssna till detta mobilprat. Tiden fragmentiseras. Hon kanske bryr sig om sina medmänniskor, men frågan är ändå om hon inte är ett kontrollfreak.
Fast det är klart, jag vet ingenting om historien bakom. Kanske man måste kontrollera allting, nuförtiden? Vad vet jag.

Rörelse

2007-06-18T16:29:00.000-07:00

Svalor är omöjliga att titta på. De rör sig, hela tiden. Svarta små svalor flyger nära vattenytan vid strandkanten. De är vita på undersidan. Spröt i baken, likt en stämgaffel. Men den rödbruna strupen, den hinner jag inte uppfatta om de har (som ladusvala brukar ha). Jag tänker på vad en danslärarinna sa ”Var alltid i rörelse” , att fotsulorna rör sig hela tiden längs med golvet, typ. Alltså har vi en del att lära av svalorna, de är aldrig stilla.

Aura

2007-06-14T14:53:00.000-07:00

Rörelser, energi och färger. I bland utstrålar en människa detta. I naturen finns det rörelse, energi och färger överallt. I bland måste man lyfta på löv för att se, lysa med en ficklampa, titta i förstoringsglas, titta i kikare etc. men det finns där. Bakom ytan eller synligt. Jag tror att det är samma sak med människor. Kanske att vi lättare tappar färger. Men de går att ta fram igen. Men det kan ta tid.

Lön

2007-06-13T05:46:00.000-07:00

Jag kan också tycka att man inte lönediskrimineras pga sitt kön. Men samtidigt, varför kan man inte börja diskutera detta, på en annan nivå, undrar jag. Varför värderar man inte omvårdnad, sk mjuka egenskaper??? Det är antagligen bara om man kan "tävla" i vård, som lönerna skulle stiga, i vårdsektorn! För tävling, konkurrens det är väl något bra (obs. ironi).

Nyspråk

2007-05-30T05:10:00.000-07:00

Jag motsätter mig starkt företagsterminologin man börjat använda i kommunen. Är du kund sedan tidigare hos oss? frågar telefonisten då jag ringer för att fråga om återvinningsstationer i staden. Nej, varför säger du kund? Jag är samhällsmedborgare, säger jag.

Undersökning

2007-05-29T05:01:00.000-07:00

På Stadium, det hade kunnat vara vilken sportaffär som helst antar jag, frågade jag i kassan om det fanns några miljövänliga alternativ till de impregnerade kläder som det finns miljögifter i. Den unga kassörskan var glad och blev undrande när jag sa detta. Det kände hon inte till, att det fanns miljögifter i dessa kläder. ”Ja det är mycket prat om miljö, nu…” sa hon sedan i lite urskuldande ton. Sedan handlade jag mat vid en disk i Hötorgshallen, vegetariska rullar. Jag frågade, av en spontan ingivelse, om de hade ekologiska rullar. Biträdet sa att Nej, det hade de nog inte. Förresten vad menar du med det? Vi har den här nyckelhålsmärkningen sa hon, och pekade förtjust. Ja, det kan vara bra, men det är inte samma sak, svarade jag.
Och nu är miljömedvetenheten stor i Sverige. Ja, allting är relativt, förstås. Jag kan förstå att man inte orkar hänga med i alla märkningar. I den bästa av världar skulle man heller inte behöva hålla på med sådant. Men nu ser världen ut som den gör.

Blom

2007-05-08T18:13:00.000-07:00

Häggen blommar, och körsbär, och slån. Flera vita blommor. Ett blommande körsbärsträd står ovanför en slånbuske, det blir vita blommor överallt. Fält av vitt. De går in i varandra. Man vet inte var den ena börjar, och den andra slutar.

Ormet kryper

2007-05-02T16:48:00.000-07:00

Står hänfört och tittar på ett blommande sälgträd. Solen gassar. Det vimlar av insekter och kryp på hängena. Ser några rödmyror som kryper i hänget. Humlor som surrar omkring. Och så fjärilar. Citronfjärilar med sina små runda fläckar. En sorgmantel som sitter i hopkrupen på en gren på ett lustigt sätt. Nässelfjäril. Och en liten, vacker fjäril, vit och brunorange, vad den nu heter. Hör ett prasslande. Tar kort på hängena med fjärilar. Fåglar som kvittrar. Vad var det förresten som prasslade, kanske jag ska titta efter. Tittar under trädet, ser ingenting. Var det ett djur.
Sedan ser jag på den stora klippan som är framför, en orm. Aha… Min puls stiger. Jag är stilla. Den smala ormen ringlar sig. Den är blågrön och svartmönstrad. Är det en snok? Jag står kvar och tittar en stund. Det kan vara bra att se fienden i vitögat. Och som en drömtolkerska sa, att ormen använd på rätt sätt, kan fungera som medicin, ett motgift. Och det tror jag att det ligger något i. Det här är verkligheten. Man kan aldrig slå sig till ro, riktigt.
Till slut ringlar sig ormen ned i ett pyttelitet hål i marken. Jag ryser. Aldrig att jag skulle kunna se detta smala hål, att en orm kan få plats i det. Och när jag tänker efter kan ormen vara under mig, var jag än går. Utan att jag vet det. Det gäller att kunna vara beredd på faror, och att kunna handskas med dem. Resten av dagen tänker jag på alla djur, vad det är för regler som gäller. Det är faror som lurar hela tiden, för dem. En småfågel som flyger över ett öppet fält. Rovfåglar kan finnas, redo att slå till. Det är lätt hänt att man går ut i naturen, och tycker att åh, vad fint och fridfullt det är. Men det är en kamp, på liv och död, för alla varelser. Den pågår hela tiden. Jag har neutrala färger på mig, vill kunna smälta in i omgivningen.

Energi-klokhet

2007-05-01T17:32:00.000-07:00

Det är här jag ofta kan känna att det är något som är fel. Projektledaren som kommer in med buller och bång, en massa energi. Bra! Applåderar alla. Men, en energi utan tanke på konsekvenser, utan tanke på framtid –är det bra? Nej, det tycker inte jag. Men i dagens samhälle, på dagens arbetsmarknad ser jag detta hända omkring mig, hela tiden. Energi, det är viktigt, säger rekryterarna. Visst, är det det, det kan jag instämma i. Men. Energi utan klokhet, nej, det tycker jag inte är något vidare alls. Det blir snarare så att projektledaren liksom tar all luft i rummet, liksom en eld som brinner och drar åt sig allt syre i dess närhet, kritiska åsikter som eventuellt dyker upp negligeras, och betraktas som bromsklossar.

Ytan

2007-04-24T14:20:00.000-07:00

Vi måste ”framhäva” vår mjuka sida, vi har uppfattats som hårda. Vi har varit otydliga, vår politik har varit si, men vi har ”uppfattats” så… Folkpartiets Birgitta Olsson och Socialdemokraternas Mona Sahlin uttalar sig i tv i olika sammanhang. Retoriken är densamma. Hur vi uppfattas, -ytan, är tydligen det som politik handlar om i dag, eller? Är det inte hur vi ”är” som är det viktiga? Vad partiet ”gör”? Snarare än hur partiet ”uppfattas”. Ja, ytan är tydligen allt, i dagens mediavärld. Tyvärr på bekostnad av demokratin. Media har blivit som ett filter. Det är tråkigt att vi medborgare hamnar på efterkälken.

Staden

2007-04-20T04:12:00.000-07:00

Människor är sociala varelser. Människor vill bo tillsammans med andra människor. Vi behöver varandra, som Tomas Di Leva sjunger. Men staden som den ser ut i dag, är byggd för vem? Jag kan tycka att den verkar vara mer gjord för bilar och för människor i egenskap av konsumenter, än för människor.
Någon nämnde att Pehr Gyllenhammar, fd Volvochefen, sagt att Om jag vore politiker skulle jag ha förbjudit all biltrafik i staden för länge sedan. Ja, vad väntar politikerna på? Behövs bilar i staden? Varutransporter, ja. Men man kan väl ha dessa under vissa tider, det går väl att ordna?
Jag är så trött på att människan alltid ska anpassa sig efter bilen, varför kan det inte vara tvärtom? Om bilarna inte låter så mycket, och inte släpper ut så mycket växthusgaser, kväveoxider, partiklar mm. Ja, då kan vi börja prata. Men tills dess…
Det finns kollektivtrafik, man kan cykla eller gå. Givetvis finns det undantag, men det får man lösa, jag menar generellt här. När det är så många människor som bor på en begränsad yta, borde det här med transporter gå att lösa på ett miljövänligt sätt, tycker jag. Eller i alla fall vill jag tro det.
Luften vi andas är bland det viktigaste vi har. Dessutom begränsas livet mycket av bilar. Många bor vid trafikerade vägar, och får utstå buller, vilket innebär en stress. Barn kan inte röra sig fritt, utan måste alltid ledsagas eller leka inhägnat. Och naturen, ska vi inte tala om. Östersjön som snart går under av övergödning, till en stor del beroende på trafikens kväveoxidutsläpp. Växthuseffekten, som redan börjat märkas.
Varför inte göra Sveavägen till en gågata?, för att ta Stockholm som ett exempel. Ja, nu låter jag kanske väl radikal. Men varför inte? Eller införa stadsdelar där det inte får finnas biltrafik, jag skulle flytta dit!
Det är dags för handling!

Ekonomism

2007-04-09T06:23:00.000-07:00

Vad göra? Försöka tjäna en massa pengar, för att sedan göra något gott för mänskligheten, likt en filantrop? Eller försöka ändra på systemet? Jag vet inte. I bland känns denna fråga mig övermäktig. Hursomhelt, är det detta system som är rådande just nu. Oavsett om man tycker om det eller inte.

Ekonomism

2007-03-29T12:13:00.000-07:00

Vad ska de unga tro? När allt handlar om pengar, för att överleva. Det här är kapitalismen, välkommen. Här är det ätas eller äta, som gäller. Djungelns lag. När det nästan alltid verkar finnas en baktanke, om att tjäna pengar, hos de vuxna. Vad är det för axel att luta sig emot? Det är ingen axel. För enligt kapitalisterna handlar allt om individen. Individen kan allt, tror de. Det är deras religion. De unga tappar fotfästet. De har ingen axel att luta sig emot. De vuxna har fullt upp med att slåss i djungeln. De lämnar barnen, nere på marken. De vuxna är uppe i luftslotten och ordbrottas och bländar varandra.
Kom ner, till jorden. Någon gång. När, om femtio år? Det är för sent.

Verklighet

2007-03-19T12:03:00.000-07:00

Hallå, Kom ner till verkligheten… Vd:n på Sveriges Radio kan inte ta åt sig av den massiva kritiken från medarbetare och lyssnare. Allt rinner av honom, tycks det. Han kan överhuvudtaget inte ”ta in” negativ kritik, utan tar bara in positiv kritik. Jag undrar hur många Managementböcker och psykologiböcker om att tänka positivt, han har läst i sina dagar… Säkert för många. Jag har alltid varit kritisk till denna form av litteratur, det finns uppenbara risker med den.

Ord

2007-03-16T15:45:00.000-07:00

I begynnelsen var ordet… Jag vet inte om jag håller med. Var det inte med ordet som värderingar, dömande, missförstånd, falskhet, maktspel, uteslutning etc. började göra sig gällande.
Det är i det ordlösa, som de stora mötena sker. Att kunna vara i tystnaden och se på det stora undret, som livet är.
Ur tystnaden kommer poesin fram. I dansen uttrycker vi känslor som glädje, sorg, kärlek.
Kanske var människan lycklig, innan språket hade utvecklats.Nu snor vi in oss i ord. De har blivit maktmedel. Kan du inte tala, har du ingen röst. Det är som att du inte finns. Du blir behandlad som luft, fast att du precis gjort världens piruett, en ordlös sådan. Jag har hört att indianernas möten kunde vara upp till en vecka långa. Man var tysta ihop, tills någon kände att den hade något att säga. Saker fick ta tid.

In-Ut

2007-03-16T15:01:00.000-07:00

Jag orkar inte ta in mer! Jag har tagit in så mycket, något måste ut, också!

Inspirera

2007-03-03T08:54:00.000-08:00

Den svängiga gympaledaren hon säger efter passet hon lett, att det är berikande, jag tar med mig mycket från Friskis till mitt arbete. Alltså jag antar att hon menar ett kontorsarbete, typ. Frågan är om hon kan ta något från kontorsvärlden, till gympapasset? Går inspirationen bara i en riktning, så att säga.
Ja, jag säger ingenting. Titta på tvserien ”The Office”.

Påverka

2007-02-24T15:09:00.000-08:00

Det är lustigt hur man uppfattar livet olika. För något år sedan, var jag frustrerad över att jag inte blev sedd i stan, i mataffären etc. Det är förvisso sant, att det är få som lägger märke till en, som lyssnar eller pratar med en. Folk stressar, de har nog med sitt, de står upp till fotknölarna antagligen.
Nu vet jag att jag påverkar min omgivning var jag än är, om jag talar eller inte, om jag är frisk eller sjuk, om jag är glad eller ledsen, om jag är medkännande eller avstängd. Även om omgivningen inte alltid ser mig, så påverkar jag den, om inte annat i ögonvrån. Vi påverkar alla varandra, hela tiden. Det är inte bara de som uppträder i media, eller som står på en scen som påverkar sin omgivning.
Alla sänder ut strålning, vi påverkar alla varandra.

Fågel

2007-02-24T14:55:00.000-08:00

Det är något av en sångfågel över kassörskan i Hälsokostaffären. Hon skrattar och ler mot en, och talar på ett sprudlande sätt.Hon verkar kunna sätta gränser mellan sig och omgivningen också, vilket är en förutsättning ofta, för att orka hålla energin uppe liksom glädjen givetvis. En sångfågel kan lätt bli trampad på, och slutar då att sjunga.

Stress

2007-02-24T14:50:00.000-08:00

Vaddå, vad är det som är så svårt? Det har varit svårt i alla tider för människan. Ja, det har det.

Men nu. Informationshav. Snabba kommunikationer. Blixtsnabba svar. Shoot. Nya regler. Nya produkter. Nya trender. Nya krig. Nya kändisar. Nya kemikalier. Nya sjukdomar. Nya fördomar. Nya buzzwords. Nya jargonger. Nya ord för gamla saker. Nya förpackningar.
Svara, SVARA på mailet… Var tillgänglig. Säg den senaste rubriken, utan att veta om vad det rör sig. Prata. Rabbla. Håll låda. Så kanske inte folk omkring dig märker, att du inte kan något.

Säg, Det här jobbar vi på. Den här lagen ska vi se över lite. Sopa den värsta skiten under mattan. Se om ditt eget hus. Då en massa människor som mest ser om sitt eget hus, skickar en massa mail. Ut, ut. Då stressar de de människor som tar emot dessa och som vill tänka sig för en eller två gånger innan de fattar ett beslut. Då en massa narcissister ställer sig på scener och sprider ut dynga, tar de plats från de som vill sjunga. Då politiker ändrar och ändrar, får de medborgare som inte orkar hänga med. Då det gäller att hålla sig framme, och VISA vad man håller på med, yta blir viktigare än kvalitet. En stress. Kreativiteten dör.

Narcissism

2007-02-07T12:58:00.000-08:00

I bland får jag lust att skrika åt vissa sk mediapersonligheter; programledare i tv, tvjournalister, tyckare i soffor tex. Ta i tu med ditt trauma, din narcissism. Detta att du vill bli sedd inte av tio, utan av miljoner människor, helst. Hur mycket ska krävas för att du ska känna dig bekräftad?
Stäng in dig, måla, gå i terapi! Gör någonting. Någonting annat än att posera och smila i rutan. För jag tror inte att det hjälper dig. Knappast din narcissism, i alla fall. Snarare tvärtom, det stjälper. Det får dig att komma ännu längre från, den du är/var. (Att komma till bukt med narcissism är inget man gör på en vecka. Det kan ta år. Det sitter djupt.)
Det verkar finnas många i min generation, som inte blivit sedda av sina föräldrar. Säkert har inte föräldrarna till dessa barn, blivit sedda av sina föräldrar i sin tur. Men det vet jag inte så mycket om. Då jag inte brukar prata om sådana saker med äldre människor, inte ofta i alla fall.
Jag välkomnar fler människor i tv, som är där i första hand för att de har något att säga, berätta och inte för att bli bekräftade. Då kan det börja bli allvar, på riktigt. Now we are talking…
Särskilt vad gäller samhällsjournalistik finns det verkligen inte många värda namnet i svensk tv.

Motstånd

2007-01-28T17:18:00.000-08:00

Jag kan lära mig ett nytt språk på en vecka. Om jag vill.
Vissa saker vill jag inte lära mig.
Bibliotekarien visar hur man lägger boken på avläsaren. Enkelt!
Jag lägger boken fel. Jag har ett motstånd. Måste vi ersätta människor med datorer? Jag ska bara lämna tillbaka en bok, kan jag inte få slippa datorer ett tag?

Beslut

2007-01-12T14:47:00.000-08:00

Viktiga beslut borde man fatta i en lugn miljö, ute i det fria, utan stress, kan jag tycka. Jag tänker som bäst när jag är ute i naturen. Men de flesta besluten sker väl av människor i storstaden? Inne på möten i lokaler där man knappt får luft. Besluten blir väl därefter…? Viktiga beslut borde tas av människor som befinner sig vid en porlande bäck, typ.

Visst är en idiot säkerligen en idiot, även vid den slingrande bäcken eller på klippan vid havet. Fast det kan ju vara värt att pröva… Kanske att idiotin mildras en aning. Det inre landskapet är nog i och för sig mer avgörande, än det yttre landskapet. Fast jag tror ändå att miljön man befinner sig i påverkar en och ens beslutsfattande; positivt eller negativt. Och detta är unikt för varje människa. Någon vill stänga in sig i ett kalt rum, medan en annan vill sitta vid en havsstrand då hon/han ska fatta viktiga beslut.

Som någon påpekade har konferensanläggningar med världens utsikt inte sällan föreläsningssalen förlagd så att den inte har något fönster eller i alla fall inget fönster som vetter mot utsikten. Vi vill ju inte att människor ska bli distraherade av den fina utsikten, då de ska titta på overheads med siffror på. Förefaller rätt korkat.

Såg en gammal svartvit journalfilm på tv från sammanträdet om rivningen av stadskärnan i Stockholm, Klarakvarteren. Fullt av människor i kostym som sitter i ett smalt rum. Det ser ut som att de har det trevligt. Och vilka beslut de sedan fattar, helt utan verklighetsförankring. Vad var det viktiga? Att de skulle ha det trevligt eller vilka beslut de fattade?

Vänster och höger hjärnhalva

2007-01-05T16:16:00.000-08:00

Jag fick bekräftat, det jag alltid vetat. Att vänster och höger hjärnhalva hör i hop. Killen Daniel som är ett matematiskt snille berättade i tvprogrammet "Daniels hjärna" (SVT1, 1 januari 2007) att han såg siffror som bilder för sin inre syn. Även ingav olika siffror olika känslor hos honom. Till exempel uppfattade han talet pi som vackert.
Jag dansar och tar ut svängarna. I cirklar, framåt, bakåt, vridet, i spiraler. Det var väl det jag visste, mitt logiska sinne kan komma till pass även i emotionella uttryck.
Vänster och höger hjärnhalva hör i hop. Det är så självklart. En helhet. Jag ser allt klart. Allt faller på plats. Allt får finnas.

Digital

2006-12-21T15:25:00.000-08:00

Jag tycker att Friskis & Svettis är bra. Men det har blivit väl anonymt och digitalt. Det är plastkort och personnummer och lås. Stress i luften, dunkande musik, hålla tempo på passen också, så att man kan springa i ekorrhjulet sedan…
Fast jag gick på ett yogapass där, som kändes avspänt. Även om läraren var lite mekanisk. Han var lugn och stillsam, men det skadar inte om man gör rörelserna med lite känsla. Det är inte en väderleksrapport det här; sydöstlig vind, 3 sekundmeter, vid Högarna…blabla. Andas in, andas ut…

Fågel

2006-12-16T06:24:00.000-08:00

Ser dagens fågelrapporteringar på nätet. Det är en diger lista, det finns många fågelintresserade skådare därute. Men det är inte för utan, som man nämner lokal, tid och vad fågeln gjorde, om den är stationär eller bara flög förbi. När det gäller fåglar, kan man börja se bilder, mönster träder fram. Som att man ser en nyckel där, en annan där och så börjar man se ett mönster. Fåglar hör väl till andevärlden?
Tänker på en man, som kallade sig medium. Jag läste på nätet om en föreläsning han skulle ha om någon vecka. Han verkade förvirrad, tyckte jag. En sådan som vältrar sig i andlighetsböcker, men har man inte sunt förnuft blir det ändå inget. Han bodde på Gotland, skrev han. När jag ser en fågelrapportering från Gotland tänker jag att andlighetsmannen kanske skulle må bättre, av att bege sig till hamnen och spana fåglar i stället för att försjunka i psykologi/andlighetsböcker och profetior. Han verkade ändå inte komma någon vart.

Samtal

2006-11-25T07:37:00.000-08:00

Samtal är en underbar, suverän umgängesform. Som inte nog kan överskattas. Den ene lyssnar medan den andre talar till punkt, och tvärtom. Inget annat som stör eller distraherar.
Å andra sidan, som någon skrev, är det fullt av samtal överallt. På tv, i radio, på scenen, på jobbet... Man ska prata om allting, två vuxna människor som sitter stilla -och ska prata. Hur onaturligt, konstlat kan inte det kännas i bland. Ja, rätt ofta; när man inte är på samma våglängd som den andre så att säga. Som när man har utvecklingssamtal med chefen på jobbet. Vad är det för spännande, oförutsett som kan hända? Inte mycket. Man ska bara vara tacksam över att man blivit inbokad för den här tiden, den här timmen med chefen. Jaha.

Medkänsla

2006-11-24T12:13:00.000-08:00

Den unga kvinnan på hamburgerrestaurangen. Hon tittar rakt in i ögonen på mannen som beställer. Mannen pratar snabbt och osammanhängande. Det är mycket saker han säger, kanske gör han en stor beställning. Han tvekar. Hon står med sina mörka ögon som inte rör sig ur fläcken, Ja säger hon. Hon är inte irriterad, hon bara möter honom helt och fullt. Jag tänker att hon kommer att bli en utmärkt mor. Jag ser henne framför mig, som hustru och mamma till flera barn som hon har en nära kontakt med. Mannens energi hade lätt kunnat göra en annan människa nervös. Men hon är rotad i jorden, hennes hjärta har starka, sega rötter som ringlar sig ner i jorden och sprickor. Sprickor, hon har säkert sprickor, men hon använder dem på ett mycket konstruktivt sätt.
Sprickor kan öppna upp, så att man känner med andra människor.

Övervakning

2006-11-22T13:55:00.000-08:00

Det känns lite som att ja, vi vet var hon bor, vilket telefonnummer, vilken dator hon har. Nu ska vi minsann se till att hon tycker likadant som vi. Staten sitter och skrattar.
Övervakningssamhället. Att övervaka oskyldiga. Jag har blivit född, varit barn, blivit vuxen här i det här landet. Nu kan en dag staten få för sig att henne ska vi övervaka. Det känns som ett övergrepp. Så gör man bara inte. Man ska väl mötas med tillit, inte med icke-tillit –vad har ni för människosyn där i de politiska partierna som propagerar för avlyssning, buggning, kameraövervakning. Vad är det för skillnad mot en diktatur, berätta för mig! Det är ju det som utmärker en diktatur, att man sätter medborgarna i skräck och oro. Man vet aldrig… Gör bara som vi säger, säg bara JA, har man bara rent mjöl i påsen så.
LÄGG AV!!!
SLUTA KRÄNKA MIG!
SLUTA SKRÄM MIG!

TRO

2006-11-22T13:35:00.000-08:00

Ett dammkorn av äkthet. En tro. Det räcker.
Sedan att det hänt en massa på vägen, att man är vilsen ute i samhället är en annan sak. Jag ser dammkornet, och ler.

Eftersmak

2006-11-06T10:32:00.000-08:00

Efter att ha varit på en föreläsning, jag kan gå därifrån och tycka att Jamen, det här var bra. En del att tänka på, en del handfasta råd, en del livserfarenheter etc.
Men i bland kan det komma en bitter eftersmak, i bland flera dagar efteråt. Vad var det egentligen hon/han sa? Gick jag på vältaligheten och den fina ytan? Det är inte så smickrande.
Speciellt i vår tid verkar det vara viktigt att vara positiv och ge energi. Inget fel i det. Men energi, utan empati -Nej tack! säger jag.
Energi utan medvetenhet är som "tomma kalorier" i skräpmat. Det är farligt för dig. Någon dåre som står och skriker Kom igen! Tänk positivt! eller en idiot som står och sjunger en schlager utan känsla -det klarar jag mig utan.

Hölje

2006-10-30T13:40:00.000-08:00

På dagiset där jag arbetade fanns en pojke som var lugn och hade pigga, sorgsna och drömmande ögon, samtidigt. När jag tittade på honom såg jag att han hade som en hinna, ett grått täcke mellan sig och omvärlden. Jag förstod att han inte blev SEDD av sina föräldrar. Mycket riktigt, när hans mamma kom och hämtade honom förstod jag att så var fallet.
Vi satt och ritade. Han började rita cirklar, mönster med en krita. Han höll kritan lätt, och avtrycket blev lätt, lyriskt. Jag tänkte att här har vi en konstnär. En konstnär, som så ofta, som har ett känsloregister i 360°, men vars omgivning bara ser/uppfattar kanske 80% av detta spektrum. Inte konstigt att han går omkring och har ett grått täcke över sig. Mamman kom och hade spring i benen och sa att nu skulle han gå hem. Han kröp i hop och lade undan kritan.

Få nog

2006-10-28T08:27:00.000-07:00

I bland ser jag i tunnelbanevagnen en människa som stirrar bestämt med blicken i fjärran, kniper i hop munnen och har en rak rygg. Nu eller aldrig! säger den intensiva blicken. Nu får det vara nog! Som att när hon/han kliver av tåget är det någon som ska få se på andra bullar, här ska göras slut med pojk/flickvän, säga i från till chefen etc. Nu ska det göras. Eller är det jag som fått nog?

Mix

2006-10-23T12:24:00.000-07:00

Het tomatsoppa och mild youghurt. Alla slags temperament behövs på en arbetsplats, tycker jag. Ju mer blandning, desto roligare.

Perspektiv

2006-09-21T13:39:00.000-07:00

Knäpper på tv:n där det är ett vetenskapsprogram om månen Titan. Tydligen har vi haft en rymdkapsel där. Någon pratar hänfört om landskapet man såg där på Titan. Jag kan inte låta bli att tänka att –är det inte dags att vi rensar bort all skit vi smutsat ner jorden med –innan vi ger oss ut i rymden på jakt efter nya mål, framsteg och upplevelser? Är det inte lika bra att ha kvar dessa planeter, månar, stjärnor som fantasier. Ett tag till. Tills vi tagit vårt förnuft till fånga, tills vi ser med vördnad på jorden vi trampar på?
Som det är nu, är risken stor att vi bara förstör, ännu mer. Människan verkar inte ha blivit klokare med åren, fast vi har haft tusentals år på oss att förstå saker, hur saker hänger ihop. I denna moderna tid verkar vi inte alls begripa hur saker hänger ihop. Vi går ner till matvaruaffären och köper en plastinpackad köttbit eller grönsak. Varifrån den kommer, hur den blivit odlad etc. det har vi ingen aning om. Vi är lyckligt ovetandes, kan man säga.
Inom psykologi och personlig utveckling heter det att man ska rensa ut, göra upp med det förflutna som skaver –innan man kan gå vidare. På samma sätt är det med miljön, vi måste ta i tu med våra sopor, se inte bara den fina ytan som blänker i skyltfönster och på reklamaffischer, se även alla sopor som detta konsumtionshjul för med sig. Sedan kan vi gå vidare…

Dålig dag

2006-09-08T15:01:00.000-07:00

I bland när jag vaknat på fel sida, eller rusar i väg till t-banan utan at ha ätit frukost tex. Då har jag tunnelseende, alltså att jag tar fel dörr i hissen när jag ska gå ut, eller jag är på en restaurang och hittar inte toaletten fastän den är alldeles framför mig, jag bedömer avståndet fel vad gäller trappstegen när jag går i trappan, jag går in i glasrutor (inte bokstavligen) etc. I bland flyger fåglar in i glasrutor, har de en dålig dag då?

Tillvaron är väl subjektiv, kan man säga. En bra dag, då går stegen lätt, jag hoppar fram, jag dansar med allt och alla. Ser jag någon som är i en tunnel, kan jag försiktigt knacka på. Människor ler mot mig, utan att jag behöver göra någonting. Grönsångaren bland träden sjunger som i trans i junikvällen, när jag cyklar förbi.
Hur som har vi mycket att lära av fåglarna. De sägs ha ett sjätte sinne.

Infotak

2006-09-05T14:45:00.000-07:00

INFOTAK –Var går din gräns?
Ser den gamle mannen vid Hornstull på perrongen i t-banan. Han har grått hår, underbett, stora ögon. Han sätter sig på bänken bredvid mig. Han blundar med ögonen. Och så tittar han i bland, några sekunder, för att sedan sluta ögonen igen. Likt en katt, som ligger och spinner. En axelväska på ryggen. Han går upp i god tid när tåget kommer. Cool man, jag gillar honom. Jag tänker att är man 80 år, som han kanske är, då är det inte konstigt att man är mätt på intryck, här i världen. Han har varit med om en hel del. Han behöver inte så mycket intryck längre, och han söker inte heller efter det.
Desto konstigare är det när folk i min egen ålder, 30 årsåldern börjar bli trötta, såtillvida att man inte orkar med mer intryck. Informationsstress, kallas det. Eller hjärnstress. Infotaket är nått. Och som någon sa att man kan få lika mycket information under en dag som en människa för hundra år sedan fick under ett helt liv. Dessutom ”kastas” informationen många gånger på oss, rätt i ansiktet. Rätt ohövligt. Reklam, gratistidningar, broschyrer, här ta en, läs det här på nätet…bla bla.
Mitt infotak har sänkts med åren, verkar det som. Säkert inget ovanligt. I bland kan jag nästan bli glad, efter att ha öppnat en tidning och upptäckt att där inte var något att läsa inuti. Min hjärna orkar inte med obegränsat med information. Samma sak med tv, en onsdagskväll. Jag blir glad över att det finns ett entimmesprogram som kan vara bra. Sedan är det ingenting mer, som lockar mig. Skönt, då kan jag göra annat.
Mitt sinne blir stressat av alla människor –som tar in information –en massa –utan att reflektera över den. Som kompisar som har läst alla böcker, och när jag sedan frågar något om innehållet i boken. Då kommer de inte ihåg. Det var någon psykologibok, men de kommer inte ihåg ett jota.
På samma sätt som kor idisslar, de tuggar och så upp och tugga igen och till sist sväljer de. På liknande sätt behöver vi människor processa all information vi fått i oss. Görs inte det, får i alla fall jag en känsla av otrygghet. En otrygghetskänsla. Hur många barn känner det i dag? Många, tror jag. Den psykologiska ohälsan bland unga verkar vara stor, de äter tom piller för att dämpa sin ångest.
När informationsmängden har ökat lavinartat, och den växer också. Den blir knappast mindre. Vi är som försökskaniner i en ny era, informationsåldern. Vi vet inte alltid hur vi ska förhålla oss till den, informationen alltså. Då innebär det, tror jag, att vi måste lära oss att sovra, och framförallt att sätta STOPP. Nej, jag kan inte ta in mer bilder från någon katastrof på nyheterna. Nej, jag kan inte läsa alla människors självbiografier och romaner. Nej, jag orkar inte med att sätta mig in i ett nytt dataprogram, som byts om ett år igen.
Kanhända låter det som att jag vill gå tillbaka till stenåldern. Tja, i bland så…

MUSEUM

2006-09-03T07:17:00.000-07:00

Det börjar kännas musealt i Sverige, och i Europa med för den delen. Industrier läggs ner, och vi slipper en del miljöproblem då. Förutom en hel del sopor vi har att ta hand om. Arbeten eller miljöproblem? Jag väljer i sådana fall arbetslöshet.
Eller vi får helt enkelt börja med att producera saker på ett miljövänligt sätt. I bland är det bättre att låta bli att göra något, än att göra något. Men vi lever i en "göra" kultur.

Likformighet

2006-08-27T14:02:00.000-07:00

Dagens arbetsliv har blivit hårt. Konkurrens är bra, då får vi fram de bästa talangerna sa någon från KI. Jag håller inte med. Vad är det som säger att man får fram den bästa forskningen om det råder konkurrens? Jag tycker snarare det handlar om att inte "pressa" för mycket, att lämna forskarna i fred. Man måste ha viss avskildhet och lugn och ro, om man ska kunna koncentrera sig. Något som Bodil Jönsson, professor i Lund, skrivit och propagerat för. Som någon sa om kontorslandskap. Det kan fungera för finans, administration, service men knappast för forskning. Även så har det att göra med vilken slags person man är, om man inte bryr sig eller störs av ljud, buller utanför. De som är mer eller mindre introverta, har det inte lätt i dag. Det är mobiler, ljud från datorn, ett krav på att man ska vara ständigt anträffbar etc.
I bland undrar jag om vi kan skriva högklassig musik, måla detaljerade målningar, göra innovativa uppfinningar (som är miljövänliga) i dag -när det är ett ständigt buller och brus, tex mediabrus. Jag blir förvånad om man lyckas, kan jag säga. Eller att tänka och känna djupt, när man ständigt blir avbruten?

Millan

2006-08-27T13:23:00.000-07:00

Jaha, då har jag en blog nu. Det var ju kul!
Jag hoppas att vi inte bara sitter och läser varandras dagböcker och åsikter på nätet, utan också talar med varandra. Alltså fysiskt, öga mot öga. Det är mycket med kroppsspråk man missar, när man läser en text, bok eller informationsbroschyr.
Nu i valtider, kan det vara bra att prata med en politiker öga mot öga på torget. Det gjorde jag förra veckan, och det var rätt kul. Jag frågade Annika Billström, Stockholmspolitiker om arbetslösheten. Hon körde något mantra "Det går bra för Sverige" Jaha, vilken värld lever du i, undrade jag då. Sedan sa hon att 40 000 människor går i pension nästa år. Jamen blir det 40 000 nya jobb då? Många av fyrtiotalisternas tjänster rationaliseras antagligen bort. Eller?